Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under mycket stränga vintrar upptorna sig till väldiga massor af
packis. Så rapporterades från Sandhamn den 25 februari 1893:
»Den fasta isen ligger halfannan mil utåt i linje mellan
Sönder-gryndan och Stålbådan. Där utanför är hafvet fullt af mycket grof
drifis, hög som riggen å det största skepp.» Endast under mycket
blida vintrar kan sjöfarten fortgå alldeles obehindradt; mellan
Stockholm och Visby upphör den i medeltal i slutet af december och
börjar åter omkring den 10 april. Under mycket stränga vintrar,
såsom 1893, ligger Ålands haf med farbar is. Bottenhafvet är hvaije
vinter tillfruset vid kusterna, ytterst sällan, om någonsin, i mellersta
delen. Sjöfarten därstädes är, genom fast is eller drifis, afbruten i
medeltal från slutet af november till början af maj, något olika för
olika hamnar, och med ända till 6—8 veckors växling mellan olika
år. Det har någon gång händt, att Hernösands hamn varit isfri hela
vintern. Norra Kvarken har varit frusen med farbar is ungefär hvart
tredje eller fjärde år sedan 1816, nämligen åren 1816, 1830, 1831,
1839, 1844, 1845, 1853, 1855, 1856, 1857, 1861, 1862, 1865, 1866,
1867, 1875, 1876, 1877, 1879, 1881, 1886, 1888, 1893, 1895 samt
1897 (uppges ha varit körbar, ehuru trafiken ej kom i gång).
Bottenviken är i regeln tillfrusen hvarje vinter. Isläggningen vid kusten
inträffar i medeltal omkring midten af november, stundom i slutet
af oktober eller början af december. Islossningen inträffar i
medeltal under senare hälften, ytterst sällan i början af maj, någon gång
först i början af juni.
Oaktadt således äfven i våra dagar en betydande isläggning på
de Skandinaviska farvattnen sker under stränga vintrar, så är det
dock tydligt, att isläggningen af Östersjön, Sundet och Bältena,
Kattegatt och Skagerack var vida mera omfattande under medeltiden,
särdeles från 1000-talet till 1400-talet, än sedermera.1 * Det är svårt för
oss att förstå, hurudan väderlek en vinter skulle ha, som belägger
hela södra Östersjön, Kattegatt och Skagerack med körbar is. En
sådan vinter måste ha haft icke blott en stark och ihållande köld,
utan också ett jämförelsevis lugnt väder. Ty eljest skulle isen
brutits sönder till drifis eller packis och ej blifvit farbar. I min
föregående uppsats3 har jag skildrat uppkomsten af nutidens kalla
vintrar. En sådan vinter börjar med snöstormar, framkallade af
cykloner i sydost om vår halfö, under det att öfver Norska hafvet ut-
1 Huru förhållandet var före år 1000, vet man ej, då sagorna icke upplysa
om isförhållandena.
’ Ymer 1899, sid. 236—237.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
