Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1:a Häft. - Sydpolarforskningens nuvarande ställning och mål. Af Otto Nordenskjöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den sista af de färder vi här vilja skildra [1] är den belgiska
sydpolarexpeditionen som under löjtnant DE GERLACHES ledning
i augusti 1897 afgick från Antwerpen. På utresan träffades den
af en del smärre missöden, så att den tyvärr först i början af
januari 1898 kunde definitivt afgå från Eldslandet. På vägen till
Syd-Shetland gjordes en del lodningar, hvarvid det var särdeles
intressant att på ett afstånd från Eldslandskusten af endast 120
km. träffa ett djup af öfver 4 000 meter (under 55° 51’ s. br., 63°
19’ v. l.), hvarjämte äfven i öfrigt djupen här i det s. k.
Drakesundet voro oväntadt stora.
Framkomna till den antarktiska ögruppen styrdes kosan
genast till Palmer Land, där arbetena togo sin början ungefär den
20 januari i en vik, som sedan visade sig vara ingången till ett
hittills okändt, ungefär 80 sjömil långt sund, som erhöll namnet
Belgica-kanalen. Här gjordes talrika landningar, hvarvid bl. a.
anträffades de första insekter (en dipter och en podurid samt
dessutom några acarider), som hemförts från antarktiska länder, samt
flere nya och intressanta växtformer, däribland ännu vid denna
sydliga breddgrad ett gräs af släktet Aira. Vidare insamlades
bergartsprof, men dessa arbeten blefvo tyvärr af mindre betydelse än
man kunnat önska, då inga fossil här iakttogos; vidare utfördes
äfven en del magnetiska mätningar. Efter blott 3 veckors arbete
hade man nått arkipelagens västra kust, och ehuru man redan
befann sig midt i februari, beslöt man att våga ett framträngande
mot SV., trots den stora risken att infrysa ute på öppna hafvet.
Detta blef ock fallet, och i öfver ett år, hela följande vinter och
sommar ända till hösten i mars 1899, dref man kring infrusen i
isen, hela tiden mellan 69° och 71° 36’ s. br., samt bort till 103° v. l.
Under denna tid kunde naturligtvis blott ett rings mått af
vetenskapligt arbete utföras, så mycket mer som expeditionens
magnetiker, löjtnant DANCO, under tiden afled, och dock vunnos härvid
expeditionens två viktigaste resultat. Dels dref man hela tiden
kring å ett område, som hittills ända sedan BELLTNGSHAUSENS tid i
allmänhet ansetts vara land, men där man nu fann ett haf af ända
till 2 500 meters djup; mot söder höjde sig dock bottnen raskt,
så att det kunde antagas att man närmade sig ett ännu okändt
land, som i så fall torde äga en högst betydlig utsträckning och
möjligen sammanbinda Graham Land med Victoria Land.
Därjämte erhöll man på detta sätt den första fullständiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
