Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1:a Häft. - Våra förfäders kranieform. Crania suecica antiqua. Af Gustaf Retzius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I arbetets tredje kapitel har jag sökt gifva en framställning »</i>Om
begrafningssätten under den förhistoriska tiden i Sverige</i>», med särskild
hänsyn till den betydelse de kunna äga för bedömandet af kraniernas
och de öfriga skelettdelarnas beskaffenhet. Däri skildras, med stöd
af den arkeologiska litteraturen och till dels af egen erfarenhet – i
förening med afbildningar – forngrafvarnas beskaffenhet under
sten-, brons- och järnåldern, och framför allt lämnas beskrifning af
sådana grafvar, i hvilka de tillgängliga fornkranierna tillvaratagits.
Det fjärde kapitlet är ägnadt åt själfva fornkraniernas speciella
beskrifning och åt tabeller, hvilka innehålla de mått som tagits å
dessa kranier.
Det femte kapitlet innehåller en öfversikt af de föregående
kapitlens innehåll och uppgifter.
Här kan naturligtvis icke lämnas någon detaljerad redogörelse
för de 106 kraniernas formförhållanden. Endast en sammanfattning
af resultaten kan vara på sin plats i detta meddelande.
Hvad då först angår kranierna från stenåldern, så framgår, så
vidt man kan döma af det föreliggande materialet:
1) att dolikocefalien, i sin helhet tagen, såväl i Västergötland
som i Bohuslän och Skåne varit i hög grad öfvervägande hos
stenåldersbefolkningen och att brakycefalien varit svagt representerad
(1 kranium i skånska gånggrifter, 1 i västgötiska gånggrifter och
1 i västgötiska hällkistor);
2) att såväl den äkta dolikocefalien som mesocefalien under
stenåldern förefunnits i de nämnda trakterna af vårt land, hvilka
just utgjort centra för stenåldersbefolkningens utbredning;
3) att, i stort sedt, icke någon anmärkningsvärd skillnad i
afseende på längd-bredd-indices förefinnes i dessa olika befolkningscentra, jämförda sinsemellan, vare sig man tager hänsyn till stenåldern
i dess helhet eller till dess olika perioder, gånggrift- och
hällkisttiden.
Af de anförda förhållandena låter sig sålunda den slutsats
draga, att stenåldersfolket väl icke utgjorde en i antropologiskt
hänseende ren ras, men att det dock var i betydligt öfvervägande grad
dolikocefalt, visserligen med ganska stark inblandning af mesocefaler,
men däremot ringa sådan af brakycefaler.
Om man jämför dessa förhållanden med grannländernas, må
först betonas, att från Norges stenålder blott ett enda kranium
(Svelvik-kraniet) är kändt och beskrifvet, och att detta är mesocefalt
(längd-bredd-index = 76.41, enl. Arbo). Från Danmarks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
