Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2:a Häft. - Den svenska expeditionen till nordöstra Grönland 1899. Af A. G. Nathorst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
passerat öns sydvästra del och beundrat dennas bisarra klippformer,
isolerade klippelare och genombrutna hvalfbågar, låg nordöstra
delen höljd i dimma och moln, så att Beerenberg ännu icke varit
synligt. Bäst det var, refs dock töckenslöjan sönder högt däruppe,
en blå himmel lyste genom remnan, och nu syntes med ens en
skymt af den väldiga, bländhvita vulkankäglan, liksom hängande
högt uppe bland molnen. Dessa skingrades efter hand; mer och
mer framträdde den väldige jätten, och slutligen stod den
fullständigt blottad framför oss; endast ett och annat hvitt töcken
skred emellanåt förbi och gjorde taflan ännu mer fängslande. Man
gripes af häpnad och beundran inför denna storslagna syn, hvars
make väl knappast torde finnas i Europa. Ty Europas högsta
berg, Mont Blanc, når visserligen 4 804 meter öfver hafvet, men
man får komma ihåg, att dess bas redan befinner sig på en
betydlig höjd. Toppen af Beerenberg är ringformig och betecknar
den gamla kraterranden, som åt södra sidan är hel, medan den åt
norr är instörtad. Den öfre delen mot söder är nästan fullständigt
snöbetäckt, bländande hvit, endast med en och annan svart fläck,
antydande något tvärbrant ställe, där ej snön kunnat få fäste.
Var Beerenberg öfverväldigande, så kunde man å andra sidan
ej förbise skönheten af de pyramidformade högsta topparna på
södra delen af ön, hvilka, fastän ej högre än 839 meter, dock
äfven de lågo i bländande ren snöskrud. Och längre ned hade
man kustens egendomliga klippformer, dels klippor utanför kusten,
såsom Fyrtornet, Lotsbåten, dels klippor på denna, medan man
såg toppen af Fågelberget tvärs öfver ön. Alla dessa berg äro
uppbyggda af vulkaniskt material, lava, aska, slagger; några,
såsom Äggön, hvarifrån vattenånga stundom utströmmar, äro
lämningar af gamla kratrar. Utom Beerenberg finnas flere fullständiga
vulkankratrar, fastän relativt små. Den vulkaniska verksamheten har
dock ej på länge gjort sig gällande. Från Beerenbergs egen
krater känner man icke något utbrott, men 1732 såg en skeppare J.
LAAB ett af askregn åtföljdt utbrott från bergets fot, och 1818
iakttog äfven SCORESBY en rökpelare från en mindre krater vid basen.
Jag hade icke i expeditionens program upptagit landning på
Jan Mayen, enär det var osäkert, om ön vid denna tidpunkt af
året skulle vara tillgänglig. Men jag hade i alla fall ämnat
göra ett försök att komma dit, och då detta nu utan vidare
lyckades, kommo ju äfven här spaningarne efter ANDRÉE i första
rummet. Ehuru utsikten därtill icke var stor, fanns det ju dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
