Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2:a Häft. - Den svenska expeditionen till nordöstra Grönland 1899. Af A. G. Nathorst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dagarne, då vinden var ganska frisk och riggen fullständigt
isbelagd. Detta var ju mycket tålamodspröfvande, men vi kunde
å andra sidan skatta oss lyckliga, som nått kusten så tidigt,
tidigare än någon föregående expedition. Till och med kapten
ROBERTSON hade i sitt ofvannämnda bref skrifvit, att han aldrig
hört, att någon kunnat nå land före den 10 juli, och vi voro
här vid 74° 50’ den 2. Först den 5 juli lättade tjockan, så att
vi kunde få en öfverblick öfver omgifningarna. Freeden Bay
på Shannonöns södra sida, mot hvilken vi styrde, befanns ännu
täckt af kustisen, och vi följde nu dennes kant mot
Pendulumön, tills vi strax på e. m. måste förtöja vid isen, på grund af
ånyo inträdande tjocka. På kvällen kunde vi dock gå vidare och
lägga oss vid iskanten utanför Pendulumöns östra sida. Därifrån
begaf jag mig på morgonen den 6 juli, åtföljd af jägmästaren
NILSON och en af fångstmännen, öfver isen mot land, för att vandra
tvärs öfver ön, medan Antarctic skulle möta mig på öns södra sida.
Vi hade först att vandra öfver landfast drifis med höga upptornade
torosser, men sedan mötte gammal kustis med betydligt jämnare
terräng.
På afstånd såg Pendulumöns östra sida med sina mörka
basaltberg och stenblock ytterst steril och ödslig ut, men vi hade
knappast satt foten på land, förr än vi förundrades öfver dess rika
växtlighet. Där blommade nu det arktiska videt (Salix arctica),
något erinrande om vårt gråvide, ehuru nedliggande långs marken;
Dryas, cerastier och drabor representerade den hvita färgen, andra
drabor, ranunkler och saxifragor den gula, andra saxifragor och
Silene acaulis den röda, medan den lilla Polemonium pulchellum på
sina ställen färgade sluttningen blå, under det att mossorna bildade
gröna fläckar långs rännilarna. Jag antecknade under denna
vandring ej mindre än fyratiofyra fanerogama arter. Stora
hårbeklädda fjärillarver kröpo där och hvar på videna, harkrankar
(Tipula arctica), mindre fjärilar och flugor voro ganska talrika, och
till och med några humlor, lika stora som våra, surrade förbi oss.
Vi hade en lång vandring öfver ön och svettades tappert, fingo en
hare och några ripor, men då vi hunno mot södra sidan af ön,
kom oss den isande tjockan åter till mötes. Vägledda af
Antarctics ånghvissla nådde vi ändtligen den södra stranden och befunno
oss snart åter ombord.
Vi stannade vid Pendulumön till aftonen den 7, hvarunder ön
undersöktes och en båtfärd till Sabineön för utrönande af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
