Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2:a Häft. - Den svenska expeditionen till nordöstra Grönland 1899. Af A. G. Nathorst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi kunde och förankrade där vid midnattstiden, men vi måste snart
åter lyfta ankar och flytta oss längre mot öster, på grund af att
isen satte in mot land. När vi på morgonen begåfvo oss i land,
var det min afsikt att om möjligt försöka erhålla några fotografier
af myskoxar, i stället för dem, som misslyckats på Claveringön.
Jag åtföljdes af jägmästaren och ingeniör DUSÉN och fick slutligen
syn på fyra djur långt borta. Det lyckades att komma dem
tämligen nära, innan de blefvo oss varse, och icke mindre än sex
fotografier blefvo tagna af ingeniör DUSÉN, hvarefter tre af djuren af
mig blefvo skjutna.
Man kan knappast göra sig en föreställning om den massa
växtämnen, som finnas i en myskoxes mage och som
hufvudsakligen utgöras af blad och grenar af det arktiska videt (Salix arctica).
[1]
Den 20 juli hade det bildat sig några råkar och »klaror» i
kustisen mot Kap Franklin, och efter ett ganska besvärligt arbete
med ramning af isen lyckades vi komma in i dessa och styra till
deras inre gräns. Men äfven denna var långt från Kap Franklin,
som begränsar norra inloppet till Frans Josefs fjord.
Denna dag var jag ute för ett äfventyr, som kunnat bli
obehagligt nog, ehuru allt aflopp väl. Jag hade fått se en björninna
med två ungar på isen, och då jag i fångstbåten rodde till ett
stort isberg vid iskanten, där jag antog, att de möjligen skulle
passera förbi, kommo vi helt nära några narhvalar. Jag hade
hört att dessa borde harpuneras, men jag visste ej, att vår
harpunlina i fångstbåten, som var afsedd för hvalross och som var fyra tio
famnar lång, däremot var alldeles för kort för harpunering
af narhval, hvilket fordrar en lina af ett par hundra famnars längd. När
nu narhvalen kom nära båten, sade jag till en af fångstmännen att
harpunera honom, hvilket han äfven gjorde. I samma ögonblick som
djuret fick harpunen i sig, dök det ned mot djupet med all fart,
linan löpte ut ett stycke, men blef därpå fast, med den naturliga
påföljd att styrbords bog af båten pressades ned under vattnet. Jag
tänkte att vi alla i nästa sekund skulle vara i vattnet, men i detta
kritiska ögonblick lossnade dess bättre harpunen, och vi sluppo
undan. Det är ej godt att veta, huru det hade gått, om ej harpunen
lossnat. Vi voro dock nära iskanten och hade väl kunnat berga oss
dit, ehuru det onekligen var trefligare att slippa det kalla badet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
