Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2:a Häft. - Den svenska expeditionen till nordöstra Grönland 1899. Af A. G. Nathorst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de botaniska fynden må särskildt nämnas Pleuropogon Sabinei, Draba
repens (ny för Grönland), Gentiana tenella m. fl. Här sågo vi äfven
två hvita vargar, och det är otvifvelaktigt, att en invasion af
dessa djur från arktiska Amerika öfver Grönlands nordspets under
de senare åren ägt rum. Jag hade redan af en af de norske
fångstmännen köpt ett skinn af en hvit varg, som dödats vid Kap
Berghaus, medan en annan blifvit sedd på Claveringön. Vi sågo
sedermera spår af vargar flerstädes i Frans Josefs fjord, och att
de nu funnos vid Hurry Inlet visar, att de utbredt sig långs hela
kusten ned till 70°. De hafva gått illa åt renarne, hvilkas antal
nu synes vara mindre än förr, medan däremot myskoxarne
troligen bättre hålla vargarne stången.[1] Ett annat för Scoresbys sund
nytt djur var hvithvalen (Delphinapterus leucas), som här var
tämligen talrik. Vädret under vår vistelse här var nästan hela tiden
det bästa möjliga, men vi plågades dock i land mycket af myggen.
Värmen var vid ett tillfälle 17 grader i skuggan.
Här i Hurry Inlets inre voro de geologiska förhållandena ganska
intressanta. På fjordens västra sida kommer under de förut kända
rätiska lagren en serie röda leror, sandstenar och skiffrar, hvilka
ganska mycket erinra om Skånes keuper. De äro jämte
konglomerat anstående på de båda norra Fame-öarna och betäckas där,
liksom på flere bergkullar i dalgången norrut, af en
grofkristallinisk grönsten, hvilken väl ursprungligen varit injektioner. På
fjordens östra sida finnas mer och mindre glimmerrika skiffrar i
strandbrädden, och ett stycke uppåt bergen är ett egendomligt
gneiskonglomerat anstående.
Dalgången norrut vid sidan af den stora älfven är ett
fullständigt ökenlandskap, med flygsand, sandslipade berghällar och
stenar. Vid de häftiga nordliga stormar, som ofta plötsligt uppstå,
uppjagas skyar af stoft, och verkliga sanddyner finnas på fjordens
västra sida.
Den 5 augusti hade vi besök af kapten ROBERTSON på
»Balaena». Han hade sett Antarctics mastspiror från Kap Stewart
och styrde nu in hit. Som han samma dag skulle gå till Island
för att kola, fingo vi ett välkommet tillfälle att sända vår post.
Han hade, sedan vi sist träffades, gjort ännu ett försök att nå
Shannonön, men äfven detta förgäfves.
Den 7 på aftonen styrde vi åter ut ur Hurry Inlet för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
