Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2:a Häft. - Den svenska expeditionen till nordöstra Grönland 1899. Af A. G. Nathorst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
göra ett nytt försök att nå Frans Josefs fjord. Det mötte denna
gång inga nämnvärda svårigheter, och den 9 på morgonen ångade
vi sydväst om Bontekoeön in i fjorden.
Denna upptäcktes under den andra tyska polarexpeditionen 1870,
då man gick så långt in i densamma som något öster om
Payer-spetsen. På grund af ångpannans på fartyget dåliga tillstånd måste
man där vända åter, utan att hafva nått fjordens botten, men efter
hvad han sett (eller trott sig se) från ett högt berg, uppgjorde PAYER
en kartskiss öfver fjordens inre, enligt hvilken denna del skulle
vara betydligt större än den yttre och nå så långt västerut som
till nära 30° västlig längd. Mycket lifliga skildringar lämnades
öfver fjordens storslagna natur samt det i densamma rådande rika
växt- och djurlifvet. Sedan 1870 har fjorden veterligen aldrig
blifvit besökt, hvarför kännedomen om densamma inskränkt sig
till den tyska expeditionens uppgifter.
Då vi nu ångade in i fjorden, var det eget nog samma dag
på året som den tyska expeditionen 1870 hade börjat färden inåt
på »Germania». De höga bergen, som begränsa dess sidor, äro
utmärkta genom sina brokiga färger, rödt, brunt, grått o. s. v.
Otaliga och fantastiska voro isbergen, och allt emellanåt smällde
och brakade det såsom kanonskott, då nya sprickor bildades i
desamma. Stund efter annan syntes något kantra, och de
svallvågor, som därvid uppstodo, bragte fartyget i gungning.
Vi passerade på natten tyskarnes Teufelsschloss, ett
praktfullt berg med brokiga färger vid sidan af en ganska trång
passage, som nästan var spärrad af isberg. Då vi på morgonen den
10 kommit förbi det ställe, där »Germania» förankrat 1870, gingo
vi framåt i farvatten, där aldrig förr något fartyg varit. I stället
för att fjorden inåt skulle vidga sig, såsom på den tyska kartan
angifves, blir den inåt smalare. Här går man fram invid nästan
lodräta bergväggar af 1200-1800 meters höjd, öfver hvilka på sina
ställen vattenfall störta ned, upplösa sig i skum, åter samla sig,
för att slutligen nå fjorden. När man ser uppåt bergstopparne,
måste man böja hufvudet så mycket tillbaka, att man tycker att
de nästan äro öfverhängande.
I denna storslagna natur voro de allt väldigare isbergen på
sin rätta plats. Slottslika eller lika väldiga fästningar passade
de bra ihop med omgifningarna, och så länge de ännu lågo spridda,
förorsakade de oss blott njutning.
Liksom fjorden inåt blef smalare, funno vi snart, att dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
