Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2:a Häft. - Den svenska expeditionen till nordöstra Grönland 1899. Af A. G. Nathorst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och in i dess många förgreningar. Fjorden var alldeles isfri så
när som på spridda stora isberg, af hvilka en samling i närheten
af Ruths ö antydde ett undervattensgrund. Vi styrde först mot
den östra fjordarmen, hvilken, såsom vi antagit, utmynnade i
hafvet, och som sålunda är ett sund, Sofias sund.
Under de följande dagarne gingo vi därpå in i alla grenarne
af Konung Oscars fjord, lågo där och hvar stilla för astronomiska
ortbestämningar, hvilket då alltid begagnades till undersökningar
på land af olika slag, och hade hela denna tid det härligaste väder,
ett riktigt »kungsväder», med molnfri himmel och stilla sjö.
Endast en half dag, den 16 augusti, måste vi på grund af tjocka ligga
stilla vid västra mynningen af Sofias sund. Vi förlorade intet
härpå, ty vi begagnade tillfället att intaga den för hemresan
erforderliga ballasten och erhöllo ett exemplar af lemmel (Myodes
torquatus}. Vi funno på den östra sidan ännu en fjordarm, Vegas
sund, som sträckte sig ut i hafvet, medan hufvudutloppet af fjorden
utmynnar i Davys sund. Hvad SCORESBY kallat Traills ö,
sammanhänger med halfön Kap Parry, och Mountnorris Inlet är endast en
vik. De båda fjordarne mot väster nå långt in i landet; den södra
grenar sig i två, den norra i tre armar. Men kustisen låg ännu
fast utanför de båda södra utloppen, och man måste gå norrut
igen för att komma ut, vare sig genom Antarctics sund till Frans
Josefs fjord, eller genom Sofias sund. Färden var icke ofarlig i
detta okända farvatten, ty där och hvar funnos smärre öar, till och
med midt i den stora fjorden, och vid lödningar hände det att
djupet växlade med ens från t. ex. 100 meter till 15. Vi måste
gå fram med yttersta försiktighet i de trånga bukterna, och detta
under medvetande, att äfven denna försiktighet icke var nog, om
ett undervattensskär kom i vår väg. Så skedde dock ej, och väl
var det, ty skillnaden i Antarctics djupgående såsom lastad och
icke lastad är så obetydlig, att hade vi kört fast, så hade det varit
mycket problematiskt, om vi åter kunnat komma loss.
Vi njöto i fulla drag af de storslagna omgifningarna under
dessa dagar. Östra fjordsidorna uppbyggas af röda och gröngrå
sandstenar samt skiffrar af devonisk ålder och visa många
praktfulla berg, särskildt Kungaborgen. Sydvästra fjordsidan mot Davys
sund är ett storslaget alplandskap, med svindlande, spetsiga toppar,
Syltopparne, och många glacierer. Elias ö har på sin västra sida nästan
alldeles lodräta väggar, och Bastionen är särdeles storslagen.
Fjordsidorna voro för öfrigt i de västra armarne, där de innerst utgöras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
