Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2:a Häft. - Om rekonstruktion på kranium och ett försök till plastisk rekonstruktion. Af Carl M. Fürst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om rekonstruktion på kranium och ett försök till
plastisk rekonstruktion.
Af Carl M. Fürst.
Med stort intresse har säkerligen litet hvar sett de
landskapsbilder från förgångna geologiska formationer, som redan från
CUVIERS tid lämnat oss en allmän uppfattning af de olika
skedenas djur- och växtlif. Stommen för dessa rekonstruktioner bildade
fynden och, om också fantasien kanske ej så sällan fick spela med
vid experimentet, fanns det dock så mycket faktiskt att bygga på för
specialforskaren, att hans försök måste anses ej blott berättigade
i populariseringens och undervisningens intresse utan äfven vara
af verkligt vetenskaplig betydelse. Också hafva inom geologien
rekonstruktionsförsöken ej upphört utan utvecklats allt jämt under
ökad vetenskaplig kritik. De funna resterna från högre djur äro
visserligen mestadels, men långt ifrån alltid, inskränkta till skelett,
vanligen bristfälliga sådana, och att konstruera upp djurens
former, då både muskler, inälfvor och huddelar saknas, är ingen lätt,
om ens en fullt möjlig sak. Skelettet gifver dock i många
hänseenden ett bestämdt uttryck för formen; det anger storlek och styrka,
d. v. s. i någon mån musklers och senors mäktighet. Visa benens
form och utseende oss dessutom, hvilka släktingar dess ägare
hafva bland nu lefvande djur och huru nära de stå de ena eller
andra af dem, så är åter en ledning gifven för rekonstruktören.
Att åt skelett och skelettdelar söka återvinna den yttre
kroppsformen borde redan genom försöken på utdöda djurarter, tyckes
det, hafva lockat att göra liknande försök på de förhistoriska
människorna; men förunderligt nog var det först på i 1890-talet,
som den kände antropologen KOLLMAN i Basel framlade sina
försök att på förhistoriska människokranier rekonstruera
rastypen.
Emellertid har rekonstruktion på människokranium en
särskild utvecklingshistoria, och det en historia af så stort både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
