Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2:a Häft. - Om rekonstruktion på kranium och ett försök till plastisk rekonstruktion. Af Carl M. Fürst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vetenskapligt och allmänt intresse, att den väl förtjänar att skildras och
blifva mera känd. – Behofvet af dylik rekonstruktion har först
framträdt vid försök att identifiera berömda personers kranier
och skelett, och här liksom vid rekonstruktioner inom andra
vetenskapliga områden, t. ex. embryologien, började man med
mätningar; på dessa följde plana konstruktioner, och slutligen tog man
itu med plastiska.
Den egentlige banbrytaren på detta område är anatomen och
antropologen HERMANN WELCKER i Halle. Visserligen är hans
första arbete i denna riktning? »Om DANTES skalle» (1867) ej någon
rekonstruktion, men det är det första försöket att pröfva en
psykologiskt intressant mans skalle och dödsmask på deras äkthet Ehuru
WELCKER ej disponerade annat än en afgjutning af en »dödsmask»
och en afbildning med beskrifning samt några osäkra mått af
skallen, kunde han med en hög grad af sannolikhet påstå, att masken
och skallen hörde samman och voro DANTES. – En väckande
afhandling för undersökningar åt detta håll lämnade år 1875
antropologen SCHAAFHAUSEN i Bonn, då han vid undersökningen af
SHAKESPEARES s. k. dödsmask framhåller önskan om vetenskaplig
undersökning af SHAKESPEARES skalle för att få frågan utredd om
dödsmaskens äkthet.
Det första på vetenskaplig grundval gjorda, mera systematiska
försöket att identifiera en skalle föranleddes däraf, att man 1880 ville
i Königsberg uppföra en värdig minnesvård åt den store filosofen
IMMANUEL KANT, som dog 1804. Man visste, att KANTS kista
nedsatts i de till begrafningsplatser för universitetsprofessorer och
deras familjer anvisade dom-arkaderna. Då man ej längre fick
begrafva någon här, inhägnades med galler den delen af
arkaderna, dit KANTS lik 1809 skulle hafva blifvit transporteradt, men
ej ursprungligen hafva legat En sten lades då öfver detta ställe,
den öfriga och största delen af arkaderna ändrades till en
promenadplats, som kallades Stoa Kantiana. Öfver grafstenen med
omgifning uppfördes 1880 ett gotiskt kapell, men, när detta var
gjordt, uppstod den önskan att lägga KANTS kvarlefvor i en
murad grift under kapellets golf. Benen skulle alltså sökas upp,
och för det ändamålet tillsattes en kommitté, i hvilken bland andra
anatomerna professor KUPFFER, docent PAUL ALBRECHT samt med.
kand. BESSEL-HAGEN befunno sig. Man visste, att KANT skulle
ligga under stenen, men att nära honom hade begrafts en annan
gammal professor, SCHULZ, äfven han en liten man med svag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
