Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2:a Häft. - Om rekonstruktion på kranium och ett försök till plastisk rekonstruktion. Af Carl M. Fürst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kroppskonstitution. Vid gräfningen påträffade man först de flesta delarna
af en skalle och nästan hela det dithörande skelettet. Man trodde
sig visserligen nu hafva träffat KANTS skelett, men beslöt utsträcka
gräfningen vidare, då man ett stycke från skallen påträffade delar
af en metallplatta, på hvilken man läste: Cineres mortales
immortalis Kantii. 25 cm. under det ställe, där denna tafla låg,
påträffades en ny, väl bibehållen skalle och ett nästan fullständigt skelett.
Nu blef frågan att bestämma, hvilket af dessa kranier och skelett,
som hade tillhört KANT. Båda hade tillhört äldre män; den första
skallen hade ingen tand, den andra en, nämligen högra hörntanden i
underkäken.
Lyckligtvis funnos af KANT två dödsmasker med helt
hufvud, hvilka tagits strax efter hans död. Genom att jämföra skallens
mått med dödsmaskernas, samt dessutom genom andra
öfverensstämmelser, t. ex. en utbuktning på masken på högra underläppen,
motsvarande en tand, slöt man sig därtill, att det sist funna kraniet med
skelett var den store tänkarens.
KUPFFER och BESSEL-HAGEN beskrifva och afbilda KANTS skalle
samt lämna en konstruktionsteckning af mediansnittet på skalle och
ansikte. Det är dock först WELCKER, som senare tar upp frågan på nytt
och som genom att lägga in de geometriska konturteckningarna af
skallen i profil och en face i motsvarande geometriska
konturteckningar af dödsmasken visar, huru dessa helt och till sina delar passa i
hvarandra, så att skillnaden mellan de båda linjerna på de olika ställena
motsvarar de mjuka delarnes tjocklek på dessa ställen. På detta sätt
kunde alltså WELCKER till full evidens konstatera KANT-skallens
äkthet. Sina undersökningar offentliggjorde han 1883 i sitt utmärkta
arbete: »Om SCHILLERS skalle och dödsmask», hvilket jag nu vill omtala.
WELCKER erhöll till undersökning af medicinalrådet J. SCHWABE,
son till borgmästaren i Weimar CARL LEBRECHT SCHWABE, en hos
familjen bevarad fullständig dödsmask af SCHILLER, om hvilken
dödsmask det var angifvet, att den var på liket tagen af bildhuggaren
KLAUER. Dödsmasken hade både öron och bakhufvud. Från Weimars
bibliotek hade WELCKER emellertid erhållit en afgjutning af
»SCHILLER-skallen». Då han nu jämförde dödsmasken med skallen, visade sig
genast tydligt, att de ej passade för hvarandra. Skallen var
dessutom för stor för masken eller masken för liten för skallen (fig. 1),
och detta förhållande lockade WELCKER till en ingående undersökning.
Angående detaljerna härvidlag får jag hänvisa till det intressanta
originalarbetet, men vill här nämna några af dess hufvuddrag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
