Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2:a Häft. - Om rekonstruktion på kranium och ett försök till plastisk rekonstruktion. Af Carl M. Fürst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
delar af ansiktet, kunnat plastiskt rekonstruera hela hufvudet, och
då åt rekonstruktionsbilden gifvits individuella drag, samt huru
denna framträdde såsom hos BACH med personligt uttryck och
karakter. Det blef ett allmänliggörande af HIS metod, som KOLLMANN
åsyftade med sina försök, i det han ville lämna illustrerade bilder af
försvunna folk och raser, af hvilka man endast hade skallarna kvar.
KOLLMANN utbildade härvidlag själfva den plastiska
rekonstruktions-metoden i hög grad. Han modellerade på skallen eller rättare en
gipsafgjutning af densamma och fastgjorde på de olika bestämda
ställena å skallen, där mått af de mjuka delarne tagits, små
gipspyramider, noggrannt af samma höjd, som den på detta ställe belägna
mjuka betäckningen plägar vara, och som således de tagna måtten
angifva. Sedan pålade han med ledning af gipspyramiderna sin
lera eller modelleringsmassa. Enligt denna metod har KOLLMANN
modellerat en kvinna på ett stenålderskranium från Auvernier eller,
med andra ord, sökt framställa en pålbyggnadskvinna. KOLLMANN
utgår från antagandet, att de individuella egenskaperna äro städse
föränderliga, beroende på yttre omgifningar, och att raserna sedan
årtusenden, åtminstone från yngre stenåldern (neolitiska tiden), äro
något så när bestående (fig. 5 och 6).
Med några tillägg tog KOLLMANN ungefär samma mått som
HIS samt använde samma mätningsmetod. Han mätte själf 8
lik efter välnärda unga kvinnor samt 45 manliga lik. Angående
de särskilda måtten får jag hänvisa till originalafhandlingarna.
Då jag för något öfver ett år sedan läste KOLLMANNS uppsats
i Anatomischer Anzeiger och såg hans stenålderskvinna, kände jag
en stor lust att försöka göra en plastisk rekonstruktion, närmast
för att skaffa mig ett bestämdt omdöme i detta intressanta kapitel.
För mig stod ej något kranium till buds att identifiera, ej någon
dödsmask eller något porträtt att kontrollera. Att göra försök
med rasporträtt lockade mig ej heller mycket. Jag måste alltså
söka min utgångspunkt på annat håll.
Se vi på kranierekonstruktionernas historia, sådan jag här i
korthet lämnat den, så framgår det tydligt, huru dessa
rekonstruktioner från en mera rent analytisk början under
utvecklingen fått en ökad syntetisk tendens. I denna senare riktning
ville jag också gå med mitt försök och om möjligt gå ännu vidare
än förut gjorts. Ja, sanningen att säga, stod knappt någon annan
riktning mig öppen för ett försök. Att få rekonstruera på en
historisk persons skalle, därtill hade jag icke någon utsikt. Jag ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
