Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 2:a Häft.
- Om rekonstruktion på kranium och ett försök till plastisk rekonstruktion. Af Carl M. Fürst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på pekfingersidan. Här hade hugget gått uppifrån nedåt på benet.
På tummens ändfalang satt starkt vidfästad en kalkkrusta, tydande
på att äfven detta ben varit blottadt, då kalken slagits på liket. I
kistan påträffades ett handtag af vridet smidt järn; äfven spikar togos
till vara. Fynd och fyndomständigheter tyda på ett medeltidsfynd.
Mannen tyckes hafva dödats under försök att skydda sig med vänster
hand och således ej utan motvärn, kanske snarare mördad än
stupad.
Fig. 7.
Skalle från St. Jacobus kyrkogård i Lund;
Ibland det intressantaste är likets inläggning i kalk. Det är,
så vidt jag hittills kunnat efterforska, det enda kända fall af
verkligt kalklagdt lik från medeltiden i vårt land.[1] Att det ej
nödvändigt behöfver
varit ett pestlik, som man
velat lägga i kalk,
antyda de dödande
hugg mannen erhållit.
Troligt är också, att
kalkpåläggning å lik
från pestdöda eller i
andra epidemiska
sjukdomar aflidna tillhör
en långt senare tid.
Användningen af kalk
tyder snarare på den
hos folk i de flesta
tider framträdande
önskan att bevara
kroppen så länge som
möjligt. Att lik inlagts i
kalk under medeltiden, känna vi t. ex. från fyndet vid restaureringen
af St. Fideskyrkan i Schlettstadt i Elsass. Omkring 65 cm. under
nuvarande korbottnen stötte man där på den gamla plattbottnen,
och 65 cm. under denna på ett gammalt absidfundament, hvilket
antogs hafva tillhört den ursprungliga, 1094 grundade
kyrkobyggnaden. På detta fundament påträffades en murad graf och inuti
den en stelnad kalkmassa, hvilken liksom den pompejanska tuffen
[1] WIBLTING omtalar i Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens månadsblad,
Stockholm 1891; ärkebiskoparne KARLS (d. 1334) och MAGNUS (d. 1390) grafvar i Lunds
domkyrka, där skeletten lågo på ett tunnt lager af kalk. De lågo således ej inlagda i kalk, men intressant är det att se, att kalk ändock användts vid begrafningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:48:27 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ymer/1900/0224.html
