Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3:e Häft. - Om »bipolaritet» i hafsorganismernas utbredning. Af Hjalmar Théel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
zonerna. Djurgeografien lär oss, att grundhafsfaunan omkring
Kerguelen och Eldslandet är till hufvudsaklig del af äkta antarktiskt
ursprung och att gränsen för södra Ishafvet bör förläggas ända till
den 50:de parallelen, ja, på sina ställen ännu högre. Från
oceanografisk synpunkt finnes väl ej heller något, som strider däremot.
I motsats mot norra ishafvet, som af trenne stora kontinenter
begränsas till ett jämförelsevis litet bäcken, står det södra polarhafvet
alltigenom i öppen förbindelse med de trenne världshafvet hvilkas
vattenmassor därigenom komma i omedelbar beröring med södra
polarhafvets kalla, mäktiga vattenlager. Än ytterligare nedsättes
temperaturen öfver vida sträckor i dessa haf genom väldiga massor
drifis, som i Atlanten gå ända upp emot den 40:de parallelen och
under vissa år skjuta upp ända mot Afrikas sydspets.
Vi kunna sålunda inom det södra ishafsområdet förlägga ej
blott Heard Island och Kerguelen utan äfven Eldslandet,
Magellanssundet, Falklandsöarna, södra delen af Patagonien, Sydgeorgien
och Auckland – och om alla dessa trakters naturförhållanden har
man i närvarande stund, tack vare de talrika vetenskapliga
expeditioner, som under senare år från skilda länder utsändts, en ganska
god föreställning. En jämförelse mellan djurorganismerna inom de
båda polarhafven är sålunda numera utförbar, äfven om stora luckor
i vårt vetande ännu återstå att fylla.
Om man tager i betraktande de marina djurens existensvillkor
och de af dem bebodda regionerna, särskiljer man i stort sedt trenne
grupper af djurorganismer i verldshafven, nämligen en
djuphafsfauna, en pelagisk eller planktonfauna och en grundhafsfauna,
strand- eller litoralfaunan däri inbegripen.
Vid bedömandet af bipolariteten är djuphafsfaunan af
underordnad betydelse. I djuphafvet råder den största enformighet. Dess
botten utgöres mestadels af slam eller mudder i mäktiga lager,
bildadt på de djupaste platserna af oorganiska små partiklar, men för
öfrigt af fasta beståndsdelar från oändliga massor små
mikroskopiska organismer, som lefvat i de öfre vattenlagren och efter
döden sjunkit till bottnen. Temperaturen, öfver allt nästan lika, är
låg och närmar sig nollpunkten eller går ned därunder, samt visar
inga nämnvärda växlingar under olika årstider. Trycket vid
bottnen, varierande naturligtvis efter olika djup, är oerhördt stort.
Vattnets rörelse invid bottnen af djuphafvet är så ringa, att den
knappast kan mätas med nutidens bästa apparater. Slutligen, frånsedt
den fosforescens, som af djuren själfva bildas, råder i de djupa vat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
