Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3:e Häft. - Om »bipolaritet» i hafsorganismernas utbredning. Af Hjalmar Théel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vattenlagren ett ständigt mörker, hvilket omöjliggör allt växtlif. Tillika,
är vattnets salthalt vid bottnen af djuphafvet ungefär densamma,
öfverallt.
Det är naturligt, att en fauna, som under oändliga
tidrymder lefvat, utvecklats och tillpassats för ett lif under så likartade
och säregna betingelser, förvärfvat en viss egendomlig prägel,
likartad öfverallt, vare sig att djuren lefva under de varma eller kalla,
breddgraderna. Så har också visat sig vara förhållandet. I
allmänhet möter det ingen svårighet att afgöra, om ett djur har sin
hemvist på bottnen af de stora hafsdjupen, eller om det härleder
sig från grundhafvets regioner. Det får visserligen ej förbises, att
djuphafvets fauna under tidernas lopp uppblandats med en hel del
andra element, som utvandrat från litoralområdet under
jämförelsevis senare tidsperioder och som ännu ej hunnit undergå några,
nämnvärda förändringar, men den egentliga djuphafsfaunan har
därigenom ej förlorat något af sin ursprungliga karakter. Den är utan
all fråga kosmopolitisk, ej så som skulle hvarje art för sig hafva en
mycket vidsträckt utbredning, utan i det afseendet, att djur med
den för djuphafvet karakteristiska prägeln återfinnas på bottnen af
alla världens haf. Någon indelning af djuphafsfaunan i zoner eller
efter breddgrader är sålunda för närvarande ej tänkbar. Djur, som
hafva sitt »centrum» i den norra eller södra polarbassängen eller
i djupet under ekvatorialområdet, kunna lefva och spridas på
bottnen af alla öfriga haf med samma monotona förhållanden. Detta
är orsaken, hvarför polartrakternas djuphafsfauna ej kan tagas i
beräkning, när det gäller frågan om bipolariteten.
Den geografiska utbredningen inom de båda andra grupperna
af marina djurorganismer är emellertid en annan, likasom också
deras lefnadsförhållanden äro i hög grad afvikande från
djuphafsfaunans.
Vår uppmärksamhet må då i första hand riktas på de tallösa
massor af små djurorganismer, som befolka oceanernas vattenlager,
och som, oförmögna att själfva nämnvärdt förflytta sig i horisontel
riktning, drifvas omkring af hafsströmmarne. Denna s. k. pelagiska
fauna, hvilken tillsamman med små växtorganismer går under
benämningen plankton, är underkastad högst säregna existensvillkor,
efter hvilka djuren på ett förundransvärdt sätt tillpassat sig. En
del af dessa planktondjur, den s. k. holoplankton, tillbringar hela
sitt lif sväfvande eller simmande omkring, och ett sjunkande till
bottnen är för dem liktydigt med förintelse och död. En annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
