Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3:e Häft. - Om »bipolaritet» i hafsorganismernas utbredning. Af Hjalmar Théel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
subtropiska hafvens. Professor EHLERS [1] i Göttingen, den bäste
kännaren af borstmaskarne i hafvet, utgaf år 1897 ett arbete om
dessa djurs förekomst vid Eldslandet och Magellanssundet. I detta
omnämner han ej mindre än fem bipolära arter: Nephthys
longisetosa, Glycera americana, Scolecolepis vulgaris, Arenicola assimilis
och Notomastus latericeus, hvilka ej påträffats i mellanliggande
tropiska och subtropiska haf.
LUDWIG [2] i Bonn, den bekante kännaren af echinodermer,
offentliggjorde under åren 1898-1899 flere uppsatser öfver tagghudingar
från antarktiska haf. Däri betonar han visserligen, att ingen enda
art är gemensam för de båda ishafven, men han tillägger också,,
att en viss allmänn likhet förefinnes.
Beträffande holothurierna uttalade författaren själf [3] redan år
1886 samma åsikt, och år 1899 förklarar CARLGREN [4], att ingen
väsentlig skillnad finnes mellan den arktiska och antarktiska
aktiniefaunan, oaktadt man ännu ej med säkerhet känner någon enda
gemensam art.
Med hänsyn till vår nuvarande bristfälliga kunskap, måste den
uppgiften, att bipolariteten skulle sträcka sig ända därhän, att
fullständigt identiska arter i närvarande tid finnas i de båda polarhafven,
upptagas med största försiktighet. Å andra sidan kan ej förnekas,
att åtminstone några få sådana arter verkligen äro kända. På
samma sätt, ja i ännu högre grad, förhåller det sig med
växtorganismerna i hafvet. Sålunda skrifva engelsmännen GEORGE MURRAY
och E. S. BARTON [5] år 1895: »Ingenting är så intresseväckande som att
se, huru våra nordiska Fucaceer byta plats med Sargassum och
andra dithörande släkten inom det tropiska bältet, och huru dessa
åter i sin tur få träda tillbaka för fucaceerna i de sydtempererade
och antarktiska hafven.» Tillika anföra nämnde båda forskare en hel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
