Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3:e Häft. - Om »bipolaritet» i hafsorganismernas utbredning. Af Hjalmar Théel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ARRHENIUS’ [1], på fysikaliska fakta stödda teori, han därvid följer och
utlägger. »Kolsyran», säger han, »ehuru lika genomskinlig som
luft för den från solen kommande värmestrålningen, är nästan
ogenomskinlig för det från jordytan och de lägre, varmare luftlagren
utstrålande värmet. I följd däraf verkar atmosfärens kolsyrehalt
på samma sätt som glasfönster öfver en drifbänk, i det att den lätt
genomsläpper det instrålande solvärmet, men till stor del kvarhåller
det utstrålande jordvärmet. Ökas nu atmosfärens kolsyrehalt, så
stiger till följd häraf jordytans och de lägre luftlagrens temperatur,
ända till dess att den genom temperaturstegringen förorsakade
ökningen i värmestrålningen återställt jämnvikten mellan in- och
utstrålning.» På ett annat ställe heter det: »Kolsyrans skyddande
inverkan är starkast i af naturen minst gynnade trakter och årstider,
starkast vid polen och därifrån aftagande mot ekvatorn, starkare
under vintern och natten än under sommaren och dagen.
Korteligen, den sträfvar att åstadkomma ej blott ett varmt, utan också
ett öfver hela jorden likformigt klimat »
Om man nu utgår från den synpunkten, att temperaturen varit
densamma öfver hela jordytan, så följer däraf med största
sannolikhet, att djurlifvet i hafvet varit likformigt öfverallt och ej indeladt
i zoner. Då lefde under höga breddgrader refbildande koraller
jämte den egendomliga fauna, som tillpassat sig för ett lif
tillsamman med dem, och sida vid sida med dessa fanns en annan fauna,
som, oberoende af koralldjuren, tillpassat sig för lefnadsförhållanden
nedanför deras område, d. v. s. vid 40 meters djup eller därunder,
hvarest temperatur och bottnens beskaffenhet äro helt olika. Vid
den tertiära tidens början inträdde en förändring, en klimatisk
differentiering vid de båda polerna. Temperaturen sjönk och fortfor
därmed, ända till dess den under kvartärtiden fallit så lågt, att den
möjliggjorde uppkomsten af en istid. Men med uppkomsten af
klimatiska zoner följde också, att djurvärlden i hafven småningom
antog en zonal fördelning. De refbildande korallerna och alla de
djurformer, som gjort sig beroende af dem, kunde ej uthärda den
tilltagande temperatursänkningen utan dogo ut eller utvandrade
från polarområdena mot ekvatorn. Däremot stannade sådana
former kvar, som redan förut vant sig vid ett djupare, kallare vatten.
Med ett ord, de former, som förut tillhörde en öfver hela jordens
haf utbredd fauna med tropisk karakter, hafva tillpassat sig efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
