Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3:e Häft. - Bidrag till kännedomen om Brasiliens urbefolkning. Af G. W. Freyreiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
april 1817 skrifver han: »vid slutet af en tvåårig resa – – – skola nu 63 däggdjur,
920 fåglar, 19 amfibier, 7 fiskar, 850 växtarter och 400 frösorter öka Museum
Westinianum – – –.» Denna resa hade FREYREISS delvis företagit i sällskap med furst
MAXIMILIAN VON WIED-NEUWIED och den preussiske botanisten SELLOW. Han planlade
nu vidsträcktare forskningsfärder och har i bref till SWARTZ uttalat den afsikten att, om
bidrag till resekostnaderna fortfarande kunde erhållas från Sverige, här i vårt land
»samla de naturhistoriska skördarna från alla sina resor i Brasilien.» – SWARTZ afled i
sept. 1818, och FREYREISS fick därför ej, såsom han synes hafva väntat, sina
anteckningar offentliggjorda, liksom ej heller hans botaniska sändningar ännu blifvit
fullständigt bearbetade. Själf har FREYREISS endast utgifvit »Beiträge zur näheren Kenntniss
des Kaiserthums Brasilien, nebst einer Schilderung der neuen Colonie Leopoldina und der
wichtigsten Erwerbzweige für europäische Ansiedler, so wie auch einer Darstellung der
Ursachen, wodurch mehrere Ansiedelungen missglückten» (dateradt 1824, tryckt i Frankfurt
a. M.), ett arbjete, som var afsedt för hans till Brasilien invandrande landsmän.
FREYREISS var nämligen en af de första, som arbetat för tysk kolonisering i Brasilien, en
rörelse, som sedan erhållit en så storartad omfattning. Isynnerhet verkade han kraftig
för anläggningen af kolonien Leopoldina vid sydgränsen af staten Bahia. Han afled
dock inom kort genom en hastig död den i april 1825, blott 36 år gammal, och ligger
begrafven i Villa Vicoza nära sin koloni.
-
Sydamerikas, särskildt Brasiliens, etnografi företer ännu stora luckor, och en del af
vår kunskap på detta område är oklar och motsägande. Ifriga forskningar under de
sista åren hafva visat, huru mycket som hittills varit förbisedt, och viktiga upptäckter
hafva blifvit gjorda, men man har också fått visshet om, att en stor del af materialet
till kännedomen om Brasiliens urbefolkning redan gått ohjälpligt förloradt. Hvarje
bidrag är därför värdt att tillvaratagas, och FREYREISS’ nu 85 år gamla observationer
förtjäna detta så mycket mera, som de behandla en liten grupp af Brasiliens urfolk, om
hvilken man har mycket liten kännedom. Dessa indianstammar äro coroados, puris och
coropós. Ännu kvarlefva svaga rester af dessa; deras område uppgifves vara beläget i
s.-ö. delen af staten Minas Geraes mellan floderna Rio Parahyba i söder och Rio Doce
i norr (floder, som utfalla i Atlanten norr om Rio de Janeiro, den förra vid 22°, den
senare vid 19 1/2° s. lat.) och sträcka sig mot väster så långt, som Minas’ högplatå räcker.
P. EHRENREICH, som själf besökt denna trakt i etnografiskt syfte (Land und Leute am
Rio Doce, i Verhandl. der Gesellsch. für Erdkunde zu Berlin, 13, 1886, sid. 94),
lämnar blott korta meddelanden om dem (Petermanns Mitteil., Bd. 37, 1891, sid. 114):
de höra måhända till den grupp af stammar, som benämnas ges-folk,[1] och sannolikt
äro de identiska med provinsen Rio de Janeiros utslocknade indianstam waitaka (eller
goytaazes) dock tillägger EHRENREICH, att deras språk äga så ringa anklang af
ges-dialekterna, att de tillsvidare måste betraktas såsom en särskild familj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
