Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3:e Häft. - Bidrag till kännedomen om Brasiliens urbefolkning. Af G. W. Freyreiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en af de närbelägna aldeas eller byarna, om man så får kalla tre
eller fyra låga halmkojor. Dessa ligga alldeles i urskogen; sällan
äro de bebodda af mer än en familj på 20-40 personer, men ofta
på flere timmars afstånd från hvarandra. Till en sådan by leder
en smal fotstig, där den nakne, smäväxte vilden lätt glider fram,
men där vi oupphörligt fastnade med våra kläder.
Vår väg förde alltså genom urskog, och då vi utan fara
tillryggalagt 2 legoas, mötte vi en trupp coroados, som återvände från
en jakt. Deras vapen voro bågar och åtskilliga slag af pilar.
Kvinnorna flämtade under det tunga jaktbytet, som bestod af kött af
vildsvin samt lefvande ungapor och papegojor. Dessa vildar buro
ett skynke kring länderna. Deras utseende var föga tilltalande;
de voro snarare små än medelstora; håret hängde vildt kring
hufvudet. Sedan vi köpt en apa af dem, följde vi dem till deras
boningar, men snart måste vi kvarlämna våra mulåsnor under
bevakning af soldaten. Vägen blef nämligen så smal, att knappt en man
kunde slingra sig fram; den var dock, ehuru af betydlig längd, så
rak, som om indianerna vid dess upptagande i skogen användt
kompass. Våra ledare rörde sig så smidigt genom snåren, att de
ständigt voro före oss. Slutligen sågo vi midt i tjocka skogen ett
majsfält, och i dettas midt samt dolda af 7-9 fot hög majs lågo
flera tältlika, halmtäckta hyddor, indianernas primitiva bostäder.
Inne i en sådan var utrymmet mycket inskränkt, men dock voro
5 hängmattor uppsatta; såsom indianerna pläga, mottogo de oss
liggande i sina hängmattor och långsamt gungande men lämnade
oss snart, den ene efter den andre; blott familjefadern stannade hos
oss och visade oss sina söners hyddor, som lågo i samma majsfält.
Alla hyddorna liknade hvarandra däri att de bestodo af i jorden
nedstuckna stänger, öfver hvilka andra sådana voro takformigt
hopställda och täckta af »palha» (majshalm o. s. v.). Bågar och pilar,
några lerkärl, hängmattorna samt kvinnornas konstlösa korgar och
såll utgjorde hela husgerådet; därjämte såg jag några små, nätt
flätade korgar, som till form och flätningssätt visade förvånande
likhet med söderhafsöboarnes. Dessutom funnos flera husdjur,
såsom hundar, små vildsvin, apor, papegojor och »jacú» (Penelope
cristata L.).
Under den följande tiden besökte jag ofta dessa indianer under
mina exkursioner i naturhistoriskt syfte, dels alldeles ensam, dels
blott i sällskap med en gosse af stammen coropó. Dock vågade
jag ännu icke tillbringa en natt hos dem, förrän en afton, då jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
