- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 20 (1900) /
271

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3:e Häft. - Bidrag till kännedomen om Brasiliens urbefolkning. Af G. W. Freyreiss

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

brasilianska vildar äro båge och pilar. I bruket af dessa uppnå de en
beundransvärd skicklighet och till befrämjandet af detta syfte
tillfoga de sig på undersidan af vänstra underarmen 5 till 6 djupa
sår för att, såsom de säga, vid bågens spännande äga mera
fasthet i armen. Man har sett vildar afskjuta sina pilar nästan
lodrätt i luften och med den nedfallande pilen träffa det föremål, t.
ex. den fågel, som de förut bestämt. På 50 steg förfela de sällan
sitt mål, äfven om det är mycket litet, och en gosse kunde på 30
steg nedskjuta ett äpple, äfven sedan han flere månader varit i min
tjänst och icke mer handterat bågen, emedan jag lärt honom bruka
geväret. Kvinnorna äro vanligen mindre skickliga och hafva mindre
bågar. – Då en indian blifvit skjuten och pilen, såsom vanligen
sker, blir sittande, så afbryta de spetsen och vrida det släta
pilskaftet ur såret.

Till fiskfångst använda coroados ett slags lans bestående af
ett tumstjockt, ungefär 9 fot långt rör, vid hvars spets sitta tvenne
träspetsar, 8 tum långa och försedda med hullingar. De hålla detta
spjut med handen under vattnet, till dess en fisk kommer i
närheten, då de med stor skicklighet spetsa honom. Detta
fångstredskap kalla de »tschemnã».

Järnets bruk är dem ännu mycket litet bekant, och alla
ofvannämnda vapen, hur fruktansvärda de än äro, bestå blott af trä.
Att förgifta pilarna tyckes vara dessa indianer fullkomligt obekant.

De på jakt ströfvande vildarne pläga om aftonen uppspänna
sina sofnät (hängmattor), hvilka liksom bågsträngarna äro gjorda
af bast, emellan träd med klätterväxter. De försumma aldrig att
förut uppgöra eld, hvartill de begagna olika vedslag. De taga en
pinne af hårdt trä, så lång och så tjock som ett finger, och fästa
den vid skaftet (röret) af en pil, hvars spets tagits bort; ett annat
trästycke lägges på en slät sten, där det fasthålles, och i detsamma
göres en liten skåra. I denna skåra stickes den vid pilskaftet
fastade pinnen och rullas hastigt mellan händerna, till dess det vid
gnidningen bildade träpulvret, som faller på stenen, antändes af de
gnistor, som trästyckena slutligen gifva då hettan blir som starkast.
Men blott i nödfall göres eld på detta sätt, ty öfverallt måste
kvinnorna bära med sig en eldbrand.

Så snart en lyckad jakt sätter coroados i tillfälle att under
några dagar lefva fria från bekymmer för sitt uppehälle, så hålla
sig männen stilla och öfverlåta åt kvinnorna att tillreda jaktbytet.
Liksom hos alla folk på en låg kulturgrad är kvinnan äfven här

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:48:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1900/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free