Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3:e Häft. - Om gradmätningsnätets framförande öfver södra och mellersta Spetsbergen. Af Gerard De Geer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
densamma provisoriskt måste fastsurras med wirerope. Ledokol
var nu nödsakad att gå in i hamnen vid Anderssons öar för att med
bistånd från Bakan undersöka och, så godt sig göra lät, reparera
skadan. Under tiden gjorde TSCHERNYSCHEW och förf. den 24—25
augusti med kolångaren Betty ett försök att framtränga genom
Hinlopen till den svenska stationen. Detta hade också helt visst
utan svårighet gått för sig med en något starkare ångare, ty den
is vi träffade bestod, så vidt förf. kunde se, endast af bay-is eller i
trakten bildad is. Norska fångstmän hade elfva dagar förut ej
sett is vare sig vid kap Mohn eller Kung Karls land, som således
detta år synes hafva varit lika lättillgängligt som de föregående.
Först vid Sydwaygatsöarna hade isen då mött. Såsom vi snart
funno, hade den sedan dess brutit upp och därmed bekräftades
förf:s förmodan, att den fördelade drifis, som vi utmed östra
stranden af Barents land passerat, och som islotsen förmenade vara
den fruktade ostisen, endast utgjorde de sista resterna af
nyssnämnda isbälte. Farvattnet var härefter också isfritt genom hela
södra delen af Hinlopen ända fram till sträckan mellan kap Fanshawe
och den enligt GYLLENSKÖLD numera landfasta Hyperitön. Här
mötte ett bälte af visserligen något tätare men dock ej
oframkomlig och föga mäktig drifis, som antagligen drifvit ut från de
båda angränsande fjordarna, men som af islotsen antogs vara en
hit inpressad del af nordisen, hvilken skulle hafva trängt ned mot
Spetsbergens kust. Från en fortsatt färd norrut afrådde han
bestämdt, och som ångaren ej var synnerligen stark samt ej
försäkrad för färder genom is, blef hans råd afgörande, ehuru det senare
visade sig, att förts motsatta åsikt varit den riktiga, då vid
ifrågavarande tidpunkt i trakten omkring den svenska stationen och
ända ned emot det utan tvifvel helt smala isbälte, vid hvilket vi
vände, samt för öfrigt utmed landets hela nordkust ej längre kunde
upptäckas någon som helst is. Emellertid gick den svenska
afdelningen på detta vis miste om sitt ena instrument och sin post.
Vid ett annat tillfälle, då vi varit borta på en tur till Isfjorden,
fingo vi vid återkomsten till Hornsund höra, att samme islots i ett
hopdrifvet bälte af lokal glacier-drifis trott sig se själfva
Grönlandsisen och påyrkat skyndsam afresa för dem som icke skulle
öfvervintra. Lyckligtvis hade d:r BUNGE bättre blick för den verkliga
situationen, och vi kunde omedelbart efteråt intyga, att strax
utanför Hornsunds mynning och på hela hafvet utanför ej syntes en
enda isbit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
