Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3:e Häft. - Om gradmätningsnätets framförande öfver södra och mellersta Spetsbergen. Af Gerard De Geer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Äfven den ene af de båda öfriga islotsarne öfverskattade flere
gånger i förvånande grad de obetydliga drifispartier vi under
sommaren påträffade, hvilket vi upprepade gånger från af oss bestigna
fjälltoppar till fullo kunde bekräfta. Emellertid är det gifvetvis
ofta svårt för fartygschefer att handla tvärt emot de råd, som
lämnas af islotsen, ehuru denne i själfva verket visst icke borde
jämnställas med en verklig lots från våra väl utforskade farvatten.
Till islotsar användas vanligen fångstskeppare, som visserligen med
sina grundgående skutor seglat ett par tiotal somrar i de arktiska
farvattnen, men som helt naturligt tillbragt den långt öfvervägande
delen af denna tid ute vid iskanten, ofta långt ifrån det vanligen
dimhöljda landet. Det är därför helt naturligt, att de vid de
jämförelsevis få tillfällen, då de verkligen kunnat öfverblicka landets otaliga
glacierer och bergtoppar, icke alltid kunnat tillräckligt säkert
inprägla dessa i minnet. Alldeles afgjordt komma de till korta i
jämförelse med personer, som omsorgsfullt studerat ett större
antal fotografier från ifrågavarande trakter, framför allt om de
därtill äga någon kartografisk fältöfning och någon kunskap om
landets geologiska bergbyggnad. Förf. skulle sålunda lätt kunna
anföra åtskilliga betänkliga misstag, som islotsar begått vid försök
att få landkänning.
Då härtill kommer, att islotsarne stundom framhålla, att deras
uppgift blott är att vägleda vid navigering i drifis, men detta är
något som hvarje duglig och påpasslig sjöman mycket snart på
egen hand kan lära, synes användningen af islots egentligen blott
vara påkallad för dem som själfva helt och hållet sakna erfarenhet
om de arktiska farvattnen; och otvifvelaktigt är, att en okritisk
tilltro till islotsarnes omdömen är i hög grad hinderlig för färder
till alla trakter, som kräfva skarpare utkik och där några som
helst om än så svaga utsikter till besvär eller svårigheter yppa
sig. Med ett fartyg, som ligger djupare än fångstskutorna, kan man i
alla fall ej enbart lita på islotsens mycket sällan på lödningar
grundade föreställning om djupen vid kuster och hamnar, hvarför egna
lödningar och eget omdöme dock till sist måste gifva utslaget.
Med det sagda har författaren ingalunda velat på minsta vis
uttala någon förebråelse mot de i flere afseenden dugliga och
förtjänstfulla män, som bruka tjänstgöra som islotsar, endast
uttryckligen varna för de olägenheter, som kunna härleda sig och
som flera eller sannolikt många gånger härledt sig från en oriktig
uppfattning af islotsarnes kompetens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
