Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3:e Häft. - Om gradmätningsnätets framförande öfver södra och mellersta Spetsbergen. Af Gerard De Geer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Såsom slutomdöme om de för expeditionens framgång så ytterst
viktiga isförhållandena kan sägas, att dessa under sommaren 1899
i det hela omkring Spetsbergens flesta kuster varit nästan lika
gynnsamma som under de närmast föregående åren, om också
nordisen, hvars växlande utbredning ju mera bestämmes af vindarna än
af temperaturen, i början af sommaren ända mot senare delen af
juli försvårade tillträdet till arbetsområdet vid landets norra kust.
Isen i Storfjorden skall däremot hafva gått upp redan i medlet af
juli, och snösmältningen hade mot slutet af denna månad på södra
Spetsbergen fortskridit längre än i Tromsötrakten. Då härmed
sammanställes, att flertalet af Spetsbergens glacierer för närvarande
synas stadda i afsmältning, torde gradmätningsföretaget hafva
påbörjats under en gynnsam period, så vidt det gäller lokala,
förnämligast af temperaturen beroende isförhållanden. Om polarisens
måhända mera tillfälliga gränsförskjutningar är det vanskligare att
uttala sig.
Den andra af de förnämsta svårigheter, med hvilka det
omfattande företaget har att kämpa, eller dimmorna och fjällens
molnhättor, har i hög grad försvårat och försenat arbetet. Nästan aldrig
inträffade det, att vid Storfjorden samtliga signaler på en gång voro
fria från moln, och den vind, som vid ena sidan af den väldiga
fjorden i egenskap af landvind upplöste molnen, gaf vanligen i
stället på den motsatta sidan såsom hafsvind upphof till stark
molnbildning. Mest ihållande voro dimmorna ute vid Storfjordens
mynning, där verkliga ösregn förekommo och där ofta en tjock
molnbank sträckte sig mellan Sydkap och Tusenöarna, under det vackert
väder rådde längre in. Att döma af den rikare vegetationen och
den svagare glacierutvecklingen synes det på solsken och klara
dagar rikaste området vid det inre af Isfjorden och Belsund
fortsätta också fram öfver Storfjordens mellersta del i trakten omkring
kap Agardh och kap Lee. För att kunna tillgodogöra hvarje
ögonblick med klar sikt måste geodeterna dygnet om hålla vakt vid
sina tält uppe vid signalerna på fjälltopparna, hvarjämte i
instruktionerna särskildt framhållits nödvändigheten att utan någon
tidsförlust på andra arbeten i främsta rummet koncentrera krafterna
på själfva gradmätningen, för att denna på rimlig tid skall kunna
medhinnas.
Beträffande den sista af de tre stora svårigheterna vid detta
gradmätningsföretag, eller förbindelsen mellan triangelnätets norra
och södra hälft tvärs öfver det breda, glaciertäckta bergnäset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
