Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3:e Häft. - Om gradmätningsnätets framförande öfver södra och mellersta Spetsbergen. Af Gerard De Geer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
névédrifvorna tycktes nå ytterligare ett godt stycke upp på bergssidan.
På vår uppväg fanns visserligen en och annan större snödrifva,
men i regeln utgjordes den af ända till öfver 35° branta ras af
stora dolomitblock, tillhörande det sannolikt siluriska
Heklahoeksystemet. Högre upp klättrade vi äfven öfver branter af fast
anstående berg: underst och öfverst grå dolomit samt däremellan
röda och gröna sandstenar och skiffrar; på själfva krönplatån
funnos underordnade lager af en dolomit-oolit, lik den som
TSCHERNYSCHEW funnit vid Hornsund och som jag redan 1882 träffat
såsom block vid Tempelbay.
Bergets sydligaste kantkrön, som enligt barometern ligger
omkring 970, men enligt vinkelmätning omkring 1 000 m. ö. h.,
bildas af en tämligen jämn platå, bestående af ofta till block
sönderfrusna dolomitlager. Som temperaturen där uppe höll sig vid
— 2.2° till — 4.5° C., voro de flesta blocken fastfrusna vid marken,
hvilket icke obetydligt försvårade signalbyggandet, som genast
påbörjades strax invid södra kanten af platåkrönet. Omkring en
kilometer norrut täcktes platån af en flackt rundad kalott af
mångårig snö, hvilken upptog nästan hela dess bredd och tyvärr helt
och hållet undanskymde utsikten mot Chydenius’ berg. Det blir
därför nödvändigt, att vid de definitiva mätningarna på Svanbergs
berg utom den från alla öfriga håll bäst synbara, af oss utvalda
signalpunkten äfven begagna en hjälppunkt på någon norr om
snökalotten belägen del af samma berg, därifrån Chydenius’ berg
ovillkorligen måste synas. Signalpunkten och hjälppunkten torde
under geodeternas vistelse uppe på berget kunna sammanbindas vare
sig genom direkt mätning tvärs öfver eller rundt omkring endera sidan
af den låga snökalotten eller, om detta ej låter sig göra, genom
en mindre triangulering. För tillfället rådde dimma öfver de inre
delarna af inlandsisen, hvarför en vandring öfver snökalotten varit
till ringa gagn.
Efter fem timmars gemensamma ansträngningar hade vi
uppbyggt en ståtlig signal, som väl är den största inom hela
triangelnätet, och som, efter hvad vi senare erforo, nästan omedelbart efter
dess tillkomst iakttogs och insyftades af de påpassliga ryska
geodeterna på kap Lee. Signalen består af en undre, cirkelrund,
något konisk stenpelare, vid basen 3 m. bred och 2 m. hög samt
ofvanpå densamma en annan, mindre, men af samma form, vid
basen 1,2 m. bred och 1,5 m. hög, så att hela höjden är 3,5 m.
Uppbyggandet tillgick så, att med de lämpligaste stenblocken efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
