- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 20 (1900) /
343

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3:e Häft. - Notiser - En nyfunnen grotta i Jämtland - Den italienska polarexpeditionen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

framträngandet svårare i följd af de stora block, som rasat ned. Ungefär 30 m.
från det nämnda rummet var vägen helt och hållet spärrad af sådana;
dock tycktes klyftan fortsätta. Termometern visade nu + 8° C.

Man hade framträngt tillsamman ungefär 60 m. i berget utan att
besväras af några ohälsosamma gaser eller af instängd luft.
Anmärkningsvärd var den ringa fuktigheten, ty endast undantagsvis sipprade vatten
fram ur berget, och blott på ett enda ofvan omtaladt ställe syntes is.
Inga spår till droppstensbildningar funnos för handen, något som på grund
af bergartens beskaffenhet ej heller var att vänta.

Det nu anförda är hufvudinnehållet af beskrifningen. Denna utgör
emellertid icke det första meddelandet om grottbildningar i Hofverberget.
I Svenska Turistföreningens årsskrift för 1900, sid. 214, omtalar nämligen
P. NORBERG en mindre grottbildning, uppenbarligen tillhörande samma
spricksystem som de ofvan berörda grottorna. Från den vik af Storsjön, som
skjuter in mellan Hofverberget och Viggebyn, ser man ett trettiotal meter
öfver sjöns yta en öppning i berget, hvilken för genom en 6 à 7 m. lång
gång, som slutar i en djup, mot bergets inre stupande klyfta, densamma
som ofvan omtalats såsom inifrån uppnådd, då man trängde ned från
den högre upp belägna.

Af samma natur, om icke rent af en fortsättning af de
sprickbildningar, som ofvan omtalade grottor utgöra, tyckes den sedan gammalt kända
»Hofverbergsremnan» i bergets norra del vara. Denna är dock öppen i
dagytan och framgår genom den starkt tryckpåverkade profyr, som utgör
bergets hufvudmassa.

Tolkningen af de uppenbarligen ovanligt rikliga sprickbildningarna i
Hofverberget sammanhänger på det allra närmaste med uppfattningen af
själfva bergets natur. HÖGBOM [1] anser, att detsamma ej kan vara en horst,
äfven om dess isolerade läge vid första påseende kunde ge anledning till
ett sådant antagande, utan att det är ett vid bergskedjebildningen hit
öfverskjutet porfyrparti. »Den omständigheten, att vid
öfverskjutningsplanets utgående ofvanför Svedje, norr om Dalåsen, träffas partier af samma
slags krossade profyr (som i Hofverberget), skulle möjligen gifva stöd åt
det antagandet, att berget är en rest af ett öfverskjutet parti, i hvilket
Ölandicusskiffern och kvartsiten blifvit genom öfverskjutning betäckta af
porfyren.» Om så är fallet, torde bergets bildningshistoria i viss mån
predisponera till uppkomsten af spricksystem af det slag och i den
riktning som nu blifvit kända, Dessas ålder är emellertid ännu ej utrönt.

G. A.

Den italienska polarexpeditionen under prins LUIGI, hertig af
Abruzzerna, har som bekant nyligen återkommit efter att ha lyckats
framtränga 19’ längre mot norr än någon föregående expedition. Under
det att NANSEN i samma trakt nådde 86° 14’, har nämligen den
italienska expeditionen kommit till 86° 33’, alltså varit 35.4 km. närmare
nordpolen. Expeditionen har enligt de föreliggande torftiga
meddelandena haft följande förlopp.


[1] Geologisk beskrifning öfver Jämtlands län. S. G. U. Ser. C. n:o 140 (1894), sid. 67.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:48:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1900/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free