Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4:e Häft. - Om de nyaste upptäckterna i Armenien. Af K. F. Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frivilliga och tjänare bestod af åtta personer och fjorton hästar, i juli
till Göktscha-sjön, hvars omgifningar undersöktes. Tre inskrifter,
en förut känd och tvenne först af BELCK upptäckta, kollationerades,
afklappades och fotograferades, nämligen en från Zadjalu (Sardur III),
en annan från Koelani-Girlan (Rusas I) samt en tredje från Ordaklu
(Argistis I). I öfrigt företogs inom ryska Armenien en utflykt till
Etschmiazin, där de på ryskt område, särskildt vid Armavir, funna
inskrifterna på nytt kollationerades. Äfvenså inskrifterna från Elar
och Kulidjan (Argistis I) vid Alexandropol underkastades en
efterpröfning. Färden gick sedan i augusti öfver Nachitsjevan till
Persien (Azerbeidjan). På vägen från den persiska gränsen (vid Djulfa)
till Tabriz upptäckte man midt i tatariskt gebit en, som det synes,
hittills obekant språkö med en från nypersiskan starkt afvikande
persisk dialekt (byarna Gälingeia och Harzan).
Efter en tids vistelse i Tabriz företog sig expeditionen att rida
omkring Urmia-sjön. Resultaten af denna resa voro företrädesvis
af geografisk art, som jag icke här skall närmare beröra; jag vill endast
i största allmänhet framhålla, att såväl sjöns konfiguration som
omgifningar i väsentliga punkter äro oriktigt framställda på hittills
gällande kartor. På berget Tasch-tepe söder om Urmia-sjön
iakttogos resterna af en berömd inskrift från konung Menuas’ tid, som
berättar om dennes eröfringar i mannäernas land, hvarom jag sedan
skall tala. Äfven en annan i historiskt hänseende ytterst viktig
inskrift, nämligen Kelischin-pelaren, undersöktes på ort och ställe.
Af denna undersökning synes med säkerhet framgå, att denna
inskrift, som på ostsidan är chaldisk – om denna term för den
inhemska befolkningen mera sedan –, men på baksidan assyrisk,
icke är en bilinguis, som flere (t. ex. SAYCE) trott, utan att den
inhemska delen är en fortsättning af den assyriska. I närheten af
Urmia undersöktes en ofantlig grafkulle vid namn Gök-tepe och funnos
otaliga grafvar bestående af i lager öfver hvarandra liggande stenkistor.
Där funnos grafvar från olika arkeologiska åldrar, om också
icke med säkerhet från stentiden. Man har antagit, att de
understa lagren, i hvilka man funnit en egendomlig cylinder med
konstframställningar, som tydligen hänvisa på babyloniskt-assyriskt
inflytande, torde kunna härstamma från det i dessa trakter en gång
bofasta mannäerfolket.
Den 24 september uppnådde expeditionen Van, som till februari
1899 utgjorde dess hufvudkvarter och operationsbasis för de
däromkring vidtagna synnerligen viktiga undersökningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
