Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4:e Häft. - Om de nyaste upptäckterna i Armenien. Af K. F. Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverraskande prof på det förarmeniska folkets färdighet i och sinne för
storartade byggnadsanläggningar såväl som på dessas högst
egendomliga beskaffenhet. Man har under den sista expeditionen
företagit omfattande gräfningar på Toprakkaleh, förnämligast i syfte att
om möjligt få tag uti det diplomatiska arkiv, som man trott böra
funnits och förvarats antingen i Chaldis’ statstempel eller i
konungapalatset. Mån har ju på andra håll i Österlandet funnit dylika
arkiv; mest berömdt är Tell-el-Amarna-fyndet från Egypten.
Något arkiv fann man nu emellertid ej, men däremot
betydande byggnadsrester och anläggningar. Så frigjordes det redan
förut bekanta, åt solguden Chaldis ägnade statstemplet. En i
klippan inhuggen, starkt lutande trappa af 50 steg – hvardera af 25
– 50 cm. höjd – befanns leda ned till en väldig, i berget uthuggen
klippsal. Hvad denna tjänat till är svårt att säga. På grund af
funna spår efter kanalledningar har man antagit, att den tjänstgjort
som vattenreservoar. I närheten af templet träffade man en stor
tegelbyggnad, som man trodde skulle innehålla arkivet: man fann
också åtskilliga tegelskärfvor med inskriftsfragment, men ingenting
samladt helt, hvarför detta får anses för alltid förstördt. – Söder
om templet funnos omkring 25 från 500 till 600 liter rymmande
lerkrukor inbäddade i lerlagren. Det var ögonskenligen de chaldiska
konungarnes vinkällare som man påträffat. Förstörd hade denna
källare blifvit vid raseringar af borgstaden, kanske i persisk tid.
Äfven andra kärl, af lera, guld och silfver; smiden af stor finhet
och konstfärdighet samt allehanda konstindustriella produkter
uppgräfdes. – På klippans västliga sluttning fanns ett slags i berget
insprängdt rum fylldt med lag af människo- och djurben. En hel
mängd skärfvor af lerurnor med inbrända praktfulla figurer af olika
djurarter såsom lejon o. s. v. voro därmed blandade. Men
märkvärdigt nog inga hufvudskallar. Man har antagit, att här, i templets
omedelbara närhet, försiggått människooffer i förening med
offermåltider åt Chaldis, och att här förvarats kropparna efter de
offrade (väl ofta krigsfångar), men att hufvudena fått ett annat
förvaringsrum. Inskriftsrester äro icke sällsynta, men ingen hel
inskrift. – På grund af öfverallt mötande brandspår tillsamman
med människoben antar man, att borgstaden blifvit af fiender
intagen och stucken i brand. Denna förstöring sätter man, på grund
af fyndens beskaffenhet, till omkr. 500 f. Kr.
En långt mera storartad kanalanläggning än den nyss
omtalade, som ännu i dag delvis tjänstgör, är Menuas-kanalen från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
