Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4:e Häft. - De nyaste forskningarna om bronsålderns början i norden. Af Oscar Almgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äro stenyxor som fig. 4 mycket ofta hittade i danska gånggrifter, en
som fig. 6 finnes från en västgötsk gånggrift, och formen fig. 8
är karakteristisk för en viss grupp af jylländska »enkeltgrave» (ej
megalitiska), som tydligen äro samtida med gånggrifterna.
Således ha vi här i Norden redan under den yngre stenålderns tredje
period ett tydligt och starkt inflytande från en metallkultur. En
annan fråga blir, om de i Norden funna äldsta kopparsakerna också
höra till denna period. De ha aldrig anträffats i grafvar; men
det bevisar intet, ty det är ju själfklart, att man i början ej gärna
nedlade de dyrbara metallredskapen i grafvarne. I Västeuropa
äro däremot kopparsaker ofta hittade i gånggrifter. Och
tillsamman med dem förekomma där vissa lerkärls- och stensakstyper,
som äfven uppträda i de nordiska gånggrifterna. Man kan därför
ej inse, hvarför icke äfven kopparsaker skulle ha kunnat hinna hit
redan under vår gånggriftsperiod. Det bör också verkligen ha varit
fallet med åtminstone skafthålsyxan fig. 5, hvaraf ju en
efterbildning i sten är funnen i gånggrift. Därtill kommer, att de få
bronsfynd, som äro anträffade i hällkistor, i allmänhet genom form eller
tennhalt visa sig tillhöra en framskriden del af första
bronsåldersperioden. Om sålunda några hällkistor bevisligen varit begagnade
ännu på den tiden, så måste det hufvudsakliga bruket af
hällkistorna, d. v. s. vår fjärde stenåldersperiod, sammanfalla med
åtminstone senare delen af kopparåldern. Kopparns första uppträdande
kan äfven från denna synpunkt mycket väl förläggas till
gånggrifternas period.
Således: en god del af vår nordiska stenålder, just den till
hvilken de flesta af våra allra finaste stenarbeten höra, är
samtidig med en begynnande metallkultur icke blott i andra länder,
utan äfven här i Skandinavien.
Det resultat, hvartill Montelius härmed kommit, kastar ett
alldeles nytt ljus öfver öfvergången från sten- till bronsålder i Norden
och skall säkert gifva uppslag till mycket fruktbärande vidare
forskningar öfver detta märkliga skede af vår forntida kulturutveckling.
Hvarifrån ha då dessa kopparsaker kommit till Norden? För
att rätt fatta innebörden af denna fråga må vi först kasta en blick
tillbaka på Sveriges förbindelser med andra länder under stenåldern.
Den nordiska stenålderskulturen är i sina äldre skeden endast en
afläggare af den västeuropeiska, den som karakteriserar norra
Frankrike, Belgien och de britiska öarna. Såväl
kjøkkenmøddingarnas oslipade flintverktyg (och några sällsynta af ännu äldre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
