Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4:e Häft. - Den svenska expeditionen till Beeren Eiland sommaren 1899. Af Joh. Gunnar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det torde till sist böra omnämnas, att inga block af för ön
främmande bergarter blifvit anträffade. Emellertid har DE GEER
nyligen framställt den förmodan, att den omfattande nedisning af
Ostspetsbergen, som af honom beskrifvits, möjligen kan hafva sträckt
sig ända till Beeren Eiland, men att spåren af denna förmodade
äldre glaciation blifvit utplånade af den yngre lokala nedisningen.
Inga märken efter postglacial landhöjning. Prof. NATHORST har
omnämnt, att han 1898 på Beeren Eiland ej funnit några spår efter
en postglacial landhöjning. [1]
1899 ägnade jag denna fråga
ytterligare uppmärksamhet och kunde därvid bestyrka prof. NATHORSTS
framställning, i det att jag ingenstädes iakttog några strandvallar
eller strandterrasser, antydande en högre hafsnivå under något
postglacialt skede. Efterforskningarnas negativa vittnesbörd synes
sålunda antyda, att det mellan de två stora höjningsområdena,
Spetsbergen och Fennoskandia, ligger ett område, som ej träffats af
någon postglacial landhöjning.
Emellertid måste det erkännas, att vårt försök att afläsa denna
ur hafvet uppstickande jättepegel kan vara vilseledande. Beeren
Eilands stränder utgöras nästan öfverallt af lodräta recenta
abrasionsbranter, på hvilka inga höjningsmärken kunna vara bevarade.
Endast på några helt få punkter kring Nordhamnen och kring
Kap Nordenskiöld sänker sig landet i en jämn sluttning ned till
kusten. Visserligen hafva just dessa områden vid granskningen
visat sig sakna höjda strandskulpturmärken, men det finnes en viss
möjlighet, att sådana en gång funnits, ehuru de senare blifvit
utplånade. I det följande skall jag nämligen beskrifva ett
egendomligt denudationsförlopp, en i samband med snösmältningen skeende
utglidning af de lösa massor, som täcka berggrunden. Denna
»detritusflytning» är sannolikt verksam äfven på de nämnda
punkterna, och den kan där hafva destruerat strandvallar och utfyllt
abrasionsterrasser, om sådana en gång funnits. Detta förhållande
manar till försiktighet vid hvarje slutledning rörande Beeren Eilands
postglaciala nivåväxlingar.
Den nutida abrastonen. I anslutning till den föregående
diskussionen af frågan om Beeren Eilands nivåförändringar anser jag
mig böra omnämna ett uttalande, som af mig 1895 gjordes i en
uppsats om vissa abrasionsföreteelser på de baltiska siluröarna, ett
uttalande, som jag nu vill något närmare precisera efter att hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
