- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 20 (1900) /
452

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4:e Häft. - Den svenska expeditionen till Beeren Eiland sommaren 1899. Af Joh. Gunnar Andersson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Emellertid synes det obegripligt, hvarför de ej då skulle kunnat
finna tillflykter äfven på Spetsbergen med dess mer omväxlande
topografi och goda sommarklimat, och af denna grund torde det
få anses mycket osannolikt, att dessa sydliga former äro rester
efter faunan och floran på det hypotetiska, sjunkna »Arktis».
Tydningen af deras uppträdande på Beeren Eiland måste blifva en
annan.

Genom sin ringa utsträckning, ogästvänliga topografi och sitt
råa sommarklimat är Beeren Eiland mindre än vissa delar af
Spetsbergen ägnad att hysa sydliga former.
[1]
Endast i sitt mindre
afstånd från Skandinavien och sitt läge midt i flyttfågel sträcket till
Spetsbergen äger ön en afgjord fördel framför det nordligare
polarlandet, och förnämligast häri torde förklaringen på de flesta
sydliga elementens uppträdande vara att söka. Jag tänker mig
sålunda, att de införts till ön med de spridningsmedel, som nu äro
verksamma och att deras rekrytering alltjämt kan tänkas
fortgående.

Vindspridning söderifrån torde ej här äga rum i större
utsträckning, och ej heller kan golfströmmen föra större mängder
af sydlig hafsdrift till ön, då denna, så vidt man känner, omges
af arktiskt vatten.[2] Däremot torde fåglarna här ha en mycket stor betydelse för spridningen.

Med ett lyckligt grepp har prof. LAGERHEIM (14) ur denna
synpunkt jämfört Beeren Eiland med Färöarna. Båda områdena
hysa en blandning af sydliga och nordliga former, och liksom
Färöarna är en station för flyttfåglarna mellan Skottland och Island,
är Beeren Eiland det mellan Skandinavien och Spetsbergen. Hvarje
vår draga en del alkfåglar upp till Beeren Eiland, men icke längre,
och af de öfriga fåglarna, hvilka antingen stanna på ön eller flytta


[1] I detta sammanhang bör dock anmärkas, att Beeren Eilands två sydliga
fanerogamer, Salix herbacea och Rhodiola rosea i Norge visa en insulär utbredning, i det de inom Itex-regionen förekomma ända ute i hafsbandet. På grund häraf är det möjligt, att för dessa tvenne former Beeren Eilands insulära klimat verkligen är gynnsammare än det varmare, men mer kontinentala sommarklimatet i det centrala Spetsbergen.

Jämf. R. SERNANDER, Om s. k. glaciala relikter, Bot. Not. 1894, sid. 196-198.

GUNNAR ANDERSSON och H. HESSELMAN söka (Spetsbergens och Beeren Eilands
kärlväxtflora, Bih. K. V. A. Handl, Bd. 26, Afd. III, N:o 1, 1900, sid. 69) på
indirekt väg visa, att Salix herbacea under ett blidare postglacial skede lefvat på
Spetsbergen.
[2] Driftföremål från Lofoten äro dock funna på Beeren -Eiland. NATHORST, Två somrar i norra Ishafvet, sid. 35-36.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:48:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1900/0484.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free