Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4:e Häft. - Sällskapets förhandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det senare åter har från första början af sin tillvaro vändt sitt
anlete mot öster. Härom vittnar fornkunskapen ej mindre än sagorna, och
när i medeltiden svenska staten konsoliderats, söker den sin utvidgning
icke mot Öresund, utan öfver Bottniska och Finska viken. Än mera
blir detta fallet efter den livländska ordensstatens upplösning, då Sverige
drages in i den Östersjöpolitik, som det var nödvändigt att följa, så länge
det från Stockholm var lättare att färdas öfver hafvet till Estland och
Livland än öfver land till Småland och Västergötland.
Men denna politik, som gör Gustaf Adolf till herre öfver alla
Östersjöns flodmynningar och gifver Sverige kontrollen öfver farten på alla dess
floder, sätter oss med lika tragisk nödvändighet i konflikt med alla
inlandsstater, som behöfde fri utfart till hafvet. Med landsvägsnätets
utbildning förändras äfven här gränsbegreppen, och vårt Östersjövälde går
under i det ögonblick, då det till följd af en lifligare förbindeles till lands
upphört att vara naturligt.
Ett nytt tvistefrö skapades dock vid uppdragandet af vår nya gräns
mot Finland, som följer Torne älf, hvilken i likhet med öfriga norrländska
älfvar verkat byggdbildande och förenat, men icke åtskilt sina båda
stränder. Flodens värde såsom lätt försvarbar gräns minskas sålunda genom
de ständiga anledningarna till tvist, som en daglig samfärdsel där
lätteligen kan framkalla.
Docenten A. HAMBERG höll ett af talrika skioptikonbilder illustreradt
föredrag om sina undersökningar af Sarekfjällen och deras naturförhållanden.
En uppsats härom skall inflyta i ett kommande häfte af Ymer.
-
Sammankomsten den 14 december 1900.
Ordförande: professorn, frih. G. DE GEER.
I enlighet med styrelsens förslag fastställdes till samma belopp som
under innevarande år dels arvodet för redaktören af tidskriften och dels
staten för år 1901. (Se Ymer 1898, sid. 351.)
Sedan ordföranden meddelat, att från v. ordföranden, bibliotekarien
E. W. DAHLGREN, ingått en skrifvelse med anhållan, att han icke måtte
ifrågakomma vid val af ordförande, skreds till de i stadgarna föreskrifna
valen. Till ordförande för nästkommande år utsågs konteramiralen L.
PALANDER, till v. ordförande bibliotekarien E. W. DAHLGREN, till redaktör
af tidskriften docenten G. ANDERSSON samt till öfriga ledamöter af
styrelsen: prof., frih. G. DE GEER, riksantikvarien H. HILDEBRAND, lektorn E.
JÄDERIN, öfversten, frih. C. LOWISIN, prof. O. MONTELIUS, prof. A. G.
NATHORST, prof., frih. A. E. NORDENSKIÖLD, prof. G. RETZIUS, prof. P. G.
ROSÉN, ingeniören Å. SJÖGREN och dr Hj. STOLPE.
Till revisorer att granska 1900 års räkenskaper valdes löjtnanten C.
J. O. KJELLSTRÖM, kassören F. WANCKE och lektorn C. A. ZACHRISSON.
Docenten GUNNAR ANDERSSON framlade ett i närheten af Ystad
nyligen funnet af en flintdolk genomborradt hästkranium, hvilket till låns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
