Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4:e Häft. - Notiser - Svensk kartläggare i Centralafrika - D:r Sven Hedins resa i Centralasien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu är hr LEIJER sysselsatt med en noggrann kartläggning af sitt
distrikt, inom hvilket den stora Bangveolo-sjön till större delen är
belägen. Redan de förberedande arbetena ha visat, att de befintliga kartorna
äro högst felaktiga och ofullständiga. G. A.
D:r Sven Hedins resa i Centralasien. Af vår landsmans
pågående resa i det inre Asien lämnades i Ymer h. 1, sid. 110 en kort
öfversikt, som afslutades med meddelandet, att han efter en 150 mil lång
seglats på den stora Tarimfloden med en för ändamålet särskildt byggd
färja den 7 dec. 1899 gick i vinterläger vid Jangi-Köll. Sedan dess ha
ytterligare underrättelser ingått, enligt hvilka undersökningar företagits dels
under vinterexkursioner åt olika håll, dels under den på sommaren d. å.
fortsatta färden på Tarim.
Den första af de nyssnämnda exkursionerna började den 20
december 1899 och räckte 66 dagar, hvarunder en 30 mil lång färd ägde rum
genom sydöstra Takla-Makan till Tjertjen. Under frånvaron hade de af
ryske kejsaren till hr HEDINS disposition ställda tvenne transbajkalska
kosackerna – SCHAGDEN och TJERDEN – anländt till lägret vid
Jangi-Köll. De äro burjäter och buddhister, men behärska ryskan fullständigt
och synas ha varit vår landsman till god nytta.
Den andra exkursionen anträddes den 5 mars och gick utmed södra
foten af Kurruk-Tag, hvarvid Tarims forna flodbädd, af invånarne
benämnd Hvita floden, Kum-Darja, kartlades. Under resans fortsättning
upptäcktes ett stort uttorkadt sjöbäcken, hvilket HEDIN anser vara själfva
centralpartiet för det forna Lop-nor, beläget på samma plats som de
gamla kinesiska kartorna utvisa. På den forna sjöns botten fanns ett
mäktigt saltlager samt sediment med fossila snäckskal (Limnæa), kring
stränderna sågos förtorkade vassbestånd (kamisch) och döda skogar samt ruiner
af hus, fästningar, tempel, gästgifvargårdar, vägpyramider och vakttorn
etc. Bristen på vatten tillät nu endast en orienterande undersökning,
men afsikten är att återvända och fullfölja de gjorda upptäckterna. För
att erhålla foder och vatten till karavandjuren måste man nu tåga söderut
mot bergstrakterna. Oväntadt snart uppnåddes emellertid en stor
vattenyta, och det visade sig, att Kara-Koschun (PRSCHEVALSKIJS Lop-nor) sedan
dennes besök här hade utbredt sig mot norr och aftagit mot söder, alltså
visat tendens att återgå till sitt gamla bäcken. Man fann en ny
betydande flodarm, som tager sin början vid Schirge-Tjappgan och som i
öster flyter ut i ett par först af HEDIN upptäckta sjöar. Tarim har här valt
sig en ny väg och på en lång sträcka lämnat sin gamla bädd; allt
antydande, att hela vattensystemet förskjutes mot nordost. På okända
vattenvägar företogs den månadslånga kanotfärden tillbaka till lägret vid
Jangi-Köll, som nåddes den 8 maj.
Efter en veckas hvila och förberedelser bröts den 14 maj upp från
vinterlägret, och expeditionen tågade i olika afdelningar mot söder. En
afdelning utgjordes af hästkaravanen med 10 man och medförande 8
månaders proviant. Denna tågade under betäckning af en kosack till
Tjimen-Tag. Med en annan kosack följde därpå kamelkaravanen. HEDIN
själf installerade sig på sin gamla färja, af hvilken här meddelas en af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
