Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 1 - Om trepanation af hufvudskålen, såsom folksed i forna och nyare tider. Af Gustaf Retzius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM TREPANATION AF HUFVUDSKÅLEN. IQ
anträffats, är mig icke bekant; i den mig tillgängliga litteraturen
har jag icke funnit något sådant omtaladt.
Men det är icke blott i Danmark och Sverige som
trepanation af hufvudskålen under forna tider förekommit. . Och det är
icke i dessa nordiska länder, som förekomsten däraf först blifvit
ådagalagd. Dessförinnan har den påvisats i åtskilliga andra länder
af vår världsdel och, märkligt nog, ännu tidigare i den nya
världen. Det första fall af förhistorisk trepanation uppdagades i
Peru af SQUIER. Bland de kranier af incas, som han därifrån
medförde, fanns ett sådant med en trepanerad öppning i pannregionen.
Detta fall beskrefs af BROCA redan 1867. Man betraktade det
såsom en kuriositet, men det väckte icke något större intresse. Ännu
kände man icke något liknande fall från Europa, och man tyckes
icke hafva väntat sig att finna något. VIRCHOW, som 1869
undersökte fornkranierna i Kjöbenhavns museum, omnämnde i sin
beskrifning af dem (1870) blott i förbigående den ovanligt karakteristiska
trepanationsöppningen å ett stenålderskranium såsom x en stor
defekt». Först sedan fransmannen PRUNIÉRES vid en kongress i Lyon
1873 framlagt ett fynd af en oval benskifva, som syntes vara
utskuren ur ett människokranium (»la rondelle de Lyon») och som
han i en stenåldersgraf (dolmen) funnit inuti ett annat kranium,
hvars ena sida företedde en större konstgjord öppning, väcktes
frågan om den förhistoriska trepanationen i Europa till lif. Men
ännu mottogos meddelandena härom med mycket tvifvel och
tvekan, och man sökte förklara trepanationshålen såsom våldsamma
skador, åstadkomna med vapen, dolkstyng, svärdshugg o. d.,
hvarigenom ock stundom snarlika hål utan splittring af de omgifvande
delarna kunna orsakas.
Frågan om trepanationen bragtes egentligen först på
dagordningen genom ett föredrag af den berömde franske kirurgen och
antropologen BROCA vid den antropol.-arkeologiska kongressen i
Budapest år 1876. Han hade noga undersökt alla honom
tillgängliga fall och framställde såsom resultat af sin undersökning följande
2 teser: i) under den neolitiska tiden (den yngre stenåldern)
utfördes å lefvande personer en kirurgisk operation, som bestod i att
öppna hufvudskålen i afsikt att behandla vissa inre sjukdomar;
denna operation utfördes nästan uteslutande, kanske t. o. m.
uteslutande på barn (kirurgisk trepanation). 2) Kranierna af de
personer, som öfverlefde denna trepanation, betraktades såsom
besittande egendomliga egenskaper af mystisk natur, och när dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
