Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 1 - Om trepanation af hufvudskålen, såsom folksed i forna och nyare tider. Af Gustaf Retzius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM TREPANATION AF HUFVUDSKÅLEN. 2/
meddelar jag här ett dylikt från Peru, hvilket har särskildt intresse,
emedan hålet är anbragt i nackregionen, som eljest är sällsynt.
(Fig. 9.) * Äfven i Mexico har man anträffat trepanerade kranier.
Vid sina undersökningar af gamla begrafningsgrottor i
Tarahumare-indianernas land fann LUMHOLTZ ett par sådana kranier, af hvilka
jag här meddelar ett i afbildning; hålet är beläget å hjässan, nära
främre-öfre vinkeln af högra hjässbenet (Fig. 10).
Såsom af det anförda synes, hafva operationsmetoderna i den
nya världen varit mycket lika dem, som användes i den gamla, och
mycket lika hos de skilda folken i dessa båda världsdelar.
På grund häraf har man framkastat den tanken, att dessa
skilda folk skulle inhämtat idén till operationen från hvarandra,
att den skulle uppstått på ett ställe, hos ett folk, och att den
sedan skulle spridt sig till de skilda folken. Ja, man har t. o. m. på
grund häraf åter framkastat den gamla tanken på förbindelser
mellan den nya och den gamla världens invånare, då ju Teneriffas
guancher skulle bildat ett slags mellanlänk. Men med kännedom
om huru många seder och bruk, äfven mycket egendomliga och
komplicerade, förefunnits hos vidt skilda folk, hvilka icke synas
hafva kunnat stå i någon beröring eller förbindelse med hvarandra,
är det dock snarare sannolikt, att äfven trepanationsbruket uppstått
på olika punkter, hos olika folk, åtminstone i olika världsdelar.
Att fornmexikaner och fornperuaner lärt seden af hvarandra, är
däremot icke alldeles omöjligt. Likaså kunna en del af Europas
folk fått den från samma ursprungliga källa, från hvilken den spridt
sig åt olika håll och nedärfts genom tiderna.
I hög grad märkvärdigt är det dock, som sagdt, i alla händelser,
att denna egendomliga operationsmetod förefunnits på så vidt skilda
håll och hos så olika människoraser på vår jord.
Emellertid är det icke blott på människorna som denna
operation blifvit tillämpad. Äfven på en del husdjur, och särskildt på
fåren, har man i England ända in i senare tider plägat utföra den.
Anledningen härtill har då varit en parasit, som slår sig ned i
djurets hjärna och där åstadkommer en blåsformig svulst. Ägaren,
landtmannen, tog fast på fåret, knackade helt ogeneradt sönder
skallen, öppnade svulsten och aflägsnade parasitmasken. Såret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
