Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 1 - En exkursion för uppmätning af Van Mijens bay under 1898 års svenska polarexpedition. Af C. J. Otto Kjellström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 C. J. OTTO KJELLSTRÖM.
Lämningarna efter boplatser vid älfvens mynning bestå endast
af några grundstenar och tegel.
Efter att hafva öfvernattat vid båthamnen, fortsattes
mätningen österut öfver Frithiofs glacier, som var mycket sprickfylld och
ställvis snötäckt. På grund af min erfarenhet från Grönlands
inlandsis 1883 framgingo vi med största försiktighet och lyckades
komma öfver utan missöden.
Vid östra kanten af glacieren sågs en grof timmerstock sticka
fram ur en morän. Glacieren, som för cirka 40 år sedan icke lär
hafva nått ned till stranden, fyller nu i det närmaste ut en fordom
god hamn.
Arbetet gick nu ganska raskt, och väderleken var it^cket
gynnsam. Af de fyra handtlangarne följde två med på land, de
båda andra rodde nära stranden för att vara till hands att hjälpa
oss förbi icke vadbara älfvar. Från Kolfjället ter sig Van Mijens
bay i solbelysning synnerligen storartad. Närmast österut ligger
det vackra, snötäckta Sundevalls berg; mot den tätt bredvid
belägna Blåhukens mörka färg verkar snökalotten å det förra ännu
mera bländande än den annars skulle göra. Södra strandens branta,
egendomligt formade toppar bilda ett ståtligt panorama. Längst
inne i fjorden trona Fagerstabergen med Aspelins topp, i 243 m.
hög, till större delen skymmande Paulas glacier.
Bukten vid Rendalens mynning är så grund, att den under
ebbtid icke är farbar med en vanlig fångstbåt, och under storm
uppröres den af lera täckta bottnen, så att det annars klara
ishafs-vattnet förvandlas till en lervälling.
Nära Kap Dom Miquel påträffades vraket af en fångstskuta,
i det närmaste stående på det torra. Vi slogo här läger, och
kocken var förtjust öfver att i vraket hafva tillgång till mer lätt
antänd ved än drifveden, som förekommer vid fjordens mindre
branta stränder ända in uti Braganzabukten.
Följande afton slogs läger på den gamla boplatsen väster om
älfven, som kommer från dalgången mellan Liljevalens berg och
Gustaf Nordenskiölds berg. Lämningar af ett människoskelett lågo
kringspridda på marken tillsamman med björn- och sälben. Annat
byggnadsmaterial än sten och tegel fanns icke på denna plats.
Förmodligen hafva fångstmännen vid sina besök i fjorden som
bränsle användt allt trävirket.
Från ofvanstående älf österut förekommer långs stranden ett
typiskt moränlandskap, bjärt afstickande mot den öfriga terrängen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
