Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 1 - Om de äldsta kartorna öfver Sverige. Af Sven Lönborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i det stora hela ganska igenkännlig, Östersjön har sin riktiga form
och utsträckning, och Finska viken är här för första gången riktigt
framställd i sin hufvudsträckning mot öster. Viborgsviken har
dock blifvit något för stor, under det att Ladoga (Ladansky
lac), som ligger öster om Finska viken, har blifvit allt för liten.
Bottniska viken har blifvit alldeles för smal. Den bär namnet
»Finnisch see» och sträcker sig i nordlig riktning i norr förbi
polcirkeln. Den har här långt i norr en betydlig utvidgning mot
nordost, som bär namnet »Botner see» och som sträcker sig i norr
till Tornia Emporium vid omkr. 68° n. b. Nordcap ligger något
norr om 71°, hvarigenom afståndet mellan Bottenhafvet och
Ishafvet blir alldeles för litet. — Anmärkningsvärdt väl är på kartan
Kolahalfön framställd. Formen och läget äro nästan bättre än hos
Bureus. Dessutom förekommer här en mängd namn och floder,
riktigt placerade och i allmänhet mycket lätta att identifiera. Det
inre af halfön synes vara i det närmaste obekant; endast några
namn stå omtalade efter Mercators atlas af år 1595, som för
öfrigt synes hafva varit af författaren flitigt använd.
Äro sålunda kustkonturerna tämligen riktiga, är däremot det
inre alldeles oriktigt. Alltsammans är här hämtadt från de äldre
kartorna, en Olaus Magnus’ och Mercators, och fullständigt
fantastiskt, utan ringaste likhet med de verkliga förhållandena.
Sverige saknade sålunda ännu under början af 1600-talet
fullständigt hvarje kartografisk framställning, som kunde för något
ändamål användas, och det torde därför vara sannolikt, att Bureus
redan tidigt haft för afsikt att fylla denna brist, och att hans karta
öfver Lappland endast var inledningen till ett större arbete öfver
Sverige. Säkerligen har han också med stor flit användt alla
tillfällen för att skaffa material till denna karta. Ett godt tillfälle att
lära känna de mera obekanta trakterna i öster erhöll han, då han
efter Stolbovafreden fick i uppdrag att tillsamman med två andra
kommissarier, Hans Munck till Fulkilla och Gorgonius Hendriksson
till Brunsholm, uppgå den nya gränsen mot Ryssland från Ladoga
till den gamla karelska gränsen. Uppdraget utfördes under åren
1617—1621.
[1] Under de följande åren användes Bureus i de
motsatta delarne af riket såsom biträde åt olika ståthållare i Götaland
(lilla tullen m. m.). Han kände således personligen en stor del af
landets olika delar och stod dessutom, som vi redan förut sett, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
