Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 1 - Ett bidrag till kännedomen om hästens förekomst i Sverige under stenåldern. Af Gunnar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 GUNNAR ANDERSSON.
interglacialperioden fram mot den postglaciala tiden hästen
förekommit i stora hjordar inom nämnda delar af Europa. Då han genom
hela sin byggnad visar sig vara ett fullständigt steppens barn, är
det emellertid högligen sannolikt, att hans utbredning under dessa
aflägsna, ännu endast dunkelt kända tider påverkats af huru långt
åt väster mot Atlantens kuster steppen sträckt sig. Att de
hjordar af hästar, som en gång lefvat på mellersta Västeuropas
slätter, varit ansenliga, må med ett enda exempel åskådliggöras. Vid
den berömda förhistoriska fyndorten Solutré i Saonedalen bilda
fragmenten af efter låg beräkning 10000 hästskelett hufvuddelen
af en 3 m. hög och 4 m. bred valliknande afskrädeshög invid
den forna byn.1 Allt talar emellertid för, att dessa massor af
ben uteslutande härstamma från under jakt dödade vildhästar,
men å andra sidan är det ju ytterst sannolikt, att under denna
tid, liksom än i dag hos såväl civiliserade som ociviliserade
folkslag, tillfälligtvis värnlösa föl blifvit fångade och fostrade samt att
man sålunda småningom lärt sig inse, huru ofantligt mycket
nyttigare hästen kunde blifva människan än flertalet af de djur, med
hvilka af nyfikenhet eller andra bevekelsegrunder
uppfostringsför-sök till äfventyrs blifvit gjorda. NEHRING har särskildt kraftigt
och otvifvelaktigt med rätta betonat, huru oberättigadt det är att
anse våra husdjur ha varit föremål för en planmässig
domesti-cering med syfte att skaffa människan nyttiga hjälpare. Det är
tvärtom tillfälliga försök, som småningom låtit människan samla en
erfarenhet i detta afseende; men denna uppfattning medför å andra
sidan, att man ej får påstå, att t. ex. hästen blifvit tamd af ett visst
folk under någon viss trängre begränsad tid.
Redan före domesticeringen funnos ganska säkert i Europa
olika former af vildhästar, så t. ex. tillhöra fynden från Solutré
en något mindre och spensligare ras än de mellantyska. Från
den halfstora, tunga häst, som inom norra Europa småningom
tam-des af stenålderns folk, anses numera de tunga, små- och
mellanstora hästraser härstamma, hvilka in i senare tider ha hållit sig
ganska oblandade i aflägsnare trakter. Den vildhäststam, ur
hvilken de utgått, var redan vid den historiska tidens början högst
decimerad, och det torde vara svårt att säkert afgöra, om de
»vildhästar», som in i medeltiden och kanske än längre funnos inom
mindre områden af Europa, verkligen voro relikter efter de äldre
1 ECKER, anf. st., sid. 24.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
