Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 1 - Ett bidrag till kännedomen om hästens förekomst i Sverige under stenåldern. Af Gunnar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄSTEN I SVERIGE UNDER STENÅLDERN, 89
tidernas talrika hjordar. Pä det egentliga steppområdet i sydöstra
Ryssland och Asien torde emellertid ännu i förra århundradet den
nu åsyftade vildhästen eller tarpanen ha funnits i ej alltför ringa
mängd. De berättelser, som ej sällan lämnas1 om hans rikliga
förekomst än i dag i dessa nejder, kunna enligt de ryske
spe-cialforskarnes uppgifter knappast gälla den verkliga tarpanen.2
Huru nära denna och den äldre kvartärtidens hästras stod den i
senare tider i Centralasien upptäckta Equus przewalskii, är ännu
outredt.
För nu föreliggande spörsmål är det naturligen af ej ringa
intresse att utröna, om den ofvan beskrifna vildhästen, såsom
NILSSON 3 antager, kan anses ha lefvat såsom vild äfven i Sverige.
Sedan NILSSONS dagar har, som bekant torde vara, ingen sysselsatt
sig med ett systematiskt och ingående tillvaratagande och studium
af de kvartära däggdjurslämningar, som i ej ringa mängd årligen
uppgräfvas inom våra kalktrakter. 4 Också veta vi så godt som
ingenting vare sig om våra hästraser under äldre tider eller om
hästens geologiska ålder i vårt land. Men då Skandinavien
alltsedan den sista isens tillbaka vikande varit ett skogtäckt land, där
ett steppdjur som hästen svårligen skulle kunnat trifvas, är det
högligen sannolikt, att hästen under kvartärtiden aldrig funnits vild
i Sverige. Detta antagande stödes såväl däraf att inga fynd, som
kunde tala häremot, mig veterligen föreligga, liksom ock däraf
att den vilda hästen äfven i norra Europas öfriga delar
uppenbarligen under postglacialtiden varit ganska sparsam.
Jämte den nu omtalade i norra Europa ursprungligen vilda
hästen och de ur densamma framgångna domesticerade raserna
uppträder emellertid ganska säkert redan under senare stenåldern och med
visshet under bronsåldern samt alltsedan en annan rastyp, större
och med lättare byggnad. Hvarifrån denna kommit, är ännu en
gåta, men att den kring den historiska tidens början var utbredd
1 Jfr t. ex. Djurverlden. Stockholm 1900, sid 494.
2 Se NEHRING, anf. st., sid. 155. Här meddelas ett bref från prof. ANUTSCHIN i
Moskva, i hvilket denne bland annat säger: »man känn jetzt ganz positiv sägen, dass
heutzutage nirgends in Russland, wenigstens nirgends in Siid-Russland und den
aralo-kaspischen Steppen, irgend ein Wildes Pferd existirt.»
3 Skandinaviens fauna I. Däggdjuren, Lund 1847, sid. 469. NILSSON säger här:
»Ja äfven i det södra Skånes torfmossar förekomma hästtänder under sådana
förhållanden, att de påtagligt synas hafva tillhört denna djurart i vildt skick.»
4 Beträffande orsaken hvarför dylika ben endast anträffas i kalktrakter hänvisas till
förf:s. Finlands torfmossar: Bull. de la Commission geolog, de Finlande, n:o 8, sid. 142.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
