Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 2 - Geografiska och kartografiska arbeten i Sverige under 1600-talet. Af Sven Lönborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IÖOO-TALETS SVENSKA KARTOGRAFISKA ARBETEN. 121
Under äldre tider hade man ej känt till eller användt någon
annan metod för att utröna afståndet mellan tvenne orter än direkt
uppmätning, och då denna metod naturligtvis för större afstånd
beredde synnerligen stora svårigheter, hade geografen vanligen
endast ett fåtal fullt säkra afståndsmätningar att tillgå. Det var
sålunda ett synnerligen stort framsteg, som gjordes i början af
1600-talet, då holländaren WILLIBRORD SNELLIUS för afståndsmätningar
använde triangulationsmetoden. Då han 1615 ville företaga en
gradmätning, gick han nämligen till väga på så sätt, att han först
direkt med måttband uppmätte en mindre sträcka och sedan gjorde
denna till bas i en triangel, hvars öfriga sidor bildades af
synlinjerna från basens ändpunkter till ett kyrktorn. Då han i denna
triangel kände basens och basvinklarnes storlek, kunde han
trigonometriskt beräkna de öfriga sidornas storlek och sedan taga dem
till bas i nya trianglar, hvilkas sidor på samma sätt uträknades.
Denna triangulationsmetod, som ännu i dag användes, medförde
dock för SNELLIUS vissa svårigheter, förnämligast att vid de långa
afstånden exakt kunna afgöra vinklarnes storlek. Möjligheten
härtill ökades i hög grad, sedan den namnkunnige franske
astronomen JEAN PICARD (1620 - 1682) konstruerat ett instrument, som med
det vanliga vinkelmätningsinstrumentet förband kikaren. Detta
instrument användes af PICARD vid den nya gradmätning, som han
1668-1670 utförde i Frankrike, och hvarigenom en breddgrad i
det närmaste riktigt bestämdes till in 139 meter (i verkligheten
i ii 250).
PICARDS vinkelmätningsinstrument gaf också möjlighet till
noggrannare breddbestämningar. Sådana möjliggjordes också ännu
mera däraf, att man hade lärt sig inse och beräkna ljusets
brytning i atmosfären, refraktionen, som åstadkommer, att en himlakropp
synes högre upp öfver horisonten än den i verkligheten befinner
sig. Denna hade upptäckts redan af SNELLIUS eller CARTESIUS men
närmare beräknats till sin storlek af en fransk astronom, CASSINI,
Parisobservatoriets förste chef.
Af synnerlig betydelse var ock, att man under löoo-talet lärde
sig att ofantligt mycket bekvämare och noggrannare än förut
bestämma den geografiska längden. Under äldre tider hade man för att
bestämma längden till sjös merendels användt sig af gissning, d. v. s.
ungefärlig uppskattning af den tillryggalagda våglängden. Redan
på i4OO-talet hade man dock i enstaka fall gjort
längdbestäm-ningar förmedelst måndistanser, ehuru oftast med föga lyckligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
