Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 2 - Sarjekfjällen. En geografisk undersökning. Af Axel Hamberg - 3. Det fasta bergets geologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 AXEL HAMBERG.
Mellanleden mellan de ljusa kisel- och alkalirika graniterna samt
de svarta järn- och magnesiarika olivinpyroxeniterna äro sålunda så
fullständigt som möjligt för handen. De hvarandra närstående
leden visa äfven sinsemellan stor likhet såväl makroskopiskt som
mikroskopiskt För de alkalirika bergarterna är en något
blå-skimrande pertit särskildt karakteristisk.
Amfibolitform ationen.
Liksom i urberget ingår äfven i amfibolitformationen olika
bergarter, men dessa äro af mycket olikartadt slag. Denna
bildnings stomme kan anses bestå af kristalliniska kvartsiter och
glimmerskiffrar, sålunda sedimentära bergarter. Dessa torde helt
och hållet motsvara de glimmerskiffrar och kvartsiter, som enligt
HoLMQuisT1 förefinnas inom ett stort fält mellan Tjäggelvas och
riksgränsen, samt de inom fjällkedjans sydligare delar
förekommande s. k. seveskiffrarne. Dessa bergarter skulle sålunda vara
postarkäiska, men presiluriska, algonkiska, sediment. I motsats
till förhållandet vid Tjäggelvas och inom Jämtland äro de inom
högfjällen så impregnerade med diabasiska magmor, att dessa
numera otvifvelaktigt utgöra formationens viktigaste beståndsdel.
På somliga punkter, t. ex. Ruopsok och Perikpaktes norra delar,
är denna eruptivbergart så öfvervägande, att mycket stora partier
bestå uteslutande af densamma, under det att inom hela trakten
ingenstädes någon sedimentär sevegrupp af nämnvärd utsträckning
förefinnes.
Den ifrågavarande eruptivbergarten är en i allmänhet tämligen
finkornig, mörk, holokristallinisk bergart med en struktur, som
vanligen ligger ungefär midt emellan diabasens och gabbrons. Den
torde därför lämpligen betecknas såsom en gabbrodiabas. Olivin
tyckes den i allmänhet.ej föra. I regeln är bergarten emellertid
ej frisk, utan genom det väldiga bergskedjetryck, som förorsakat
veckning och pseudomorfos af hela sevegruppen, i hög grad
omvandlad, hvarvid som vanligt augiten mer eller mindre fullständigt
öfvergått till hornblende, plagioklasen blifvit zoisitiserad samt här
och där andra sekundära mineral såsom granat, kvarts och skapolit
bildats. Samtidigt har bergarten antagit en mer eller mindre
skiifrig eller stänglig struktur, vanligen med tydlig parallellitet
1 En geologisk profil öfver fjällområdena mellan Kvickjock och norska kusten.
Geol. För. Förh. 22 (1900), sid. 160.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
