Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 2 - Sarjekfjällen. En geografisk undersökning. Af Axel Hamberg - 3. Det fasta bergets geologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 56 AXEL HAMBERG.
boliter, svarande mot en sänka i terrängen. Beträffande dessa
bergarters genesis har jag emellertid ej ännu kommit till någon
bestämd uppfattning. De tyckas öfverlagra sevebergarterna och
de vanliga amfiboliterna och stå måhända i något samband med
de af HOLMQUIST omtalade kalkiga skiffrarne vid Tarrejock1.
Analoga med dessa äro kanske äfven de rätt talrika inom
amfi-bolitformationen förekommande kalkstenarne, hvilkas stratigrafiska
plats dock ej ännu blifvit utredd.
Siluriska aflagringar.
En mycket mera enhetlig formation än de förut omnämnda
äro de inom trakten förekommande fylliterna, hvilka på flera ställen
bilda mäktiga lager af allt igenom ganska likartad beskaffenhet.
Det omkring i 450 m. höga berget Matåive består nästan uteslutande
af fylliter ända till sin fot på omkring 850 m. ö. h. Som lagren
ligga nästan horisontellt, de stupa endast omkring 10°-20° mot väster,
måste formationens ursprungliga mäktighet uppgå till minst 600
m., då dess tak eller hängande ej är bekant och sålunda de öfversta
lagren till obekant mäktighet blifvit af erosionen bortförda. Hela
den mellan Sarvesvagge och Njåtsosdalen väster om Tjäura liggande
fjällslätten, af lapparne kallad Luotoh, utgöres äfven af fylliter. De
högre kullarne på dess öfre plan resa sig till en höjd af omkring
i 400 m., men ännu i bottnen af den söder därom liggande
Njotsos-dalen träffas samma fylliter på endast 750 m. ö. h. och hela vägen
däremellan. Sålunda är äfven här en mäktighet af minst 600 m.
påvisad.
Äfven på några andra ställen inom trakten äro fylliter funna,
ehuru af endast obetydlig mäktighet. Kvarts och glimmer synas
på alla förekomsterna vara hufvudmineralen, till hvilka i Luotoh
granat såsom väsentlig beståndsdel är att lägga. Kvartsen är
vanligen så väl omhöljd af glimmer, att dess närvaro först under
mikroskopet framträder. Matåives fyllit är i allmänhet mycket
lättklufven och rätklufven, Luotohs mera knölig och flasrig. Trots
dessa små olikheter torde väl båda förekomsterna tillhöra samma
aflagring och liksom andra fyllitiska skiffrar inom den skandinaviska
fjällkedjan vara att hänföra till silursystemet. Inom fylliter vid
Sulitälma, sålunda ej långt från den fjälltrakt, som är föremål för
denna undersökning, är för öfrigt af v. ScHMALENSÉE2 kalksten med
1 Geol. Fören. Förh. 22 (1900), sid. 158.
2 H. SJÖGREN, Enkrinitfynd i fjällskiffrarne vid Sulitälma. Ibidem sid. 105.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
