Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 2 - Sarjekfjällen. En geografisk undersökning. Af Axel Hamberg - 3. Det fasta bergets geologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAREKFJÄLLEN. 159
differenser lämpligen indelas i trenne zoner, hvilka uppräknade
ofvanifrån och nedåt äro: i) en zon för bristning; 2) en zon
för bristning och plastisk flytning; 3) en zon för plastisk
flytning. De nuvarande högfjällen tyckas under veckningsprocessen
hafva tillhört den mellersta zonen, ty man finner därstädes ej endast
plastisk omformning, utan äfven brecciebildning i stor skala af
bergarterna samt bildning af stora sprickor, som sedermera blifvit fyllda
af gabbrodiabaser. Dock är ju äfven tänkbart, att de ifrågavarande
bergmassorna successivt befunnit sig på alla dessa olika nivåer.
Under den tid veckningen försiggick måste emellertid den
nuvarande bergytan hafva befunnit sig på flere tusen meters djup.
De nu felande berglagren hafva väl delvis varit af samma slag
som de nuvarande. Säkerligen har en veckning af urberget redan
tidigt inträffat, och måhända hafva äfven sevebergarterna före
silurtiden injicierats med gabbrodiabaser- och veckats, då dessa
eruptiv tyckas saknas i den mäktiga fyllitformationen. Den tiden
måste sålunda urberget, respektive sevegruppen, hafva varit
betydligt mäktigare än nu.
Den viktigaste delen af veckningen och bergskedjebildningen
torde dock hafva inträffat först vid silurtidens slut eller efter
densamma. Mäktiga silurbildningar förefunnos då, dock torde
de ej hafva bildat ett sammanhängande täcke öfver de äldre
formationerna. Silurlagren tyckas nämligen hafva afsatts i ett haf,
ur hvilket öar af urberg och sevegrupp stucko upp, ty materialet
till de siluriska sandstenarna och konglomeraten, hvilka senare
innehålla bollar af det underliggande urbergets beskaffenhet, har
uppenbarligen ej transporterats lång väg. En utpräglad topografi torde
sålunda redan under silurtiden hafva förefunnits inom det nuvarande
området för de lappländska högfjällen, liksom - enligt
TÖRNE-BOHM1 - förhållandet tyckes hafva varit i Jämtland och
angränsande delar af Norge. Silurbergarterna kommo sålunda att dels
öfverlagra, dels sidolagra de föregående bildningarna. Dessa
omständigheter jämte den, att veckningen skedde ganska
oregelbundet, försvåra ett noggrannt följande af bergskedjebildningens
förlopp, hvilket dock framdeles möjligen skall kunna lyckas bättre.
Vid en granskning af strykningsriktningarna (se tafl. 5) finner
man, att dessa i traktens västra delar hafva en öfvervägande nord-
1 Centrala Skandinaviens bergbyggnad. K. V. A:s Handl. 28 (1896), N;r
sid. 104.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
