- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 21 (1901) /
167

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 2 - Sarjekfjällen. En geografisk undersökning. Af Axel Hamberg - 4. Den nuvarande topografiens utdaning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SAREKFJÄLLEN.

så när som på dessa obetydliga undantag, skulle under hela denna
långa tid legat vid samma höjd öfver hafvet, är naturligen ej
sannolikt. Tvärtom är det väl troligare, att ganska stora växlingar i
landets höjd öfver hafvet förefunnits. Juralagren på den ej långt
från Sarjektrakten belägna Andön göra sannolikt, att åtminstone
under juratiden denna fjälltrakt legat mycket närmare hafvets nivå
än nu, ty dessa lager, som delvis äro af marint ursprung, ligga nu
i en grafsänka, d. v. s. de hafva genom förkastningar sänkts
relativt till den omgifvande berggrunden. Egentligen tillhöra de
följaktligen nu en vida högre nivå än de faktiskt intaga, och
fjälltrakten torde sålunda under juratiden hafva legat afsevärdt lägre
än nu. Jag vill dock härmed ingalunda hafva sagt, att fjällslättens
och dallisternas utbildning tillhör juratiden, utan endast att mellan
devon- och kvartärtiderna betydande förändringar i läget af den
skandinaviska halföns allmänna erosionsbasis måste hafva ägt rum.

Dallisterna och Luotohs fjällslätt ligga afsevärdt högre än den
tjälltrakten omgifvande fjällslätten, hvilken sällan öfverstiger i ooo
m. öfver hafvet. Skola dessa erosionsformer anses tillhöra samma
erosionsbasis, så måste de forna breda dalbottnarne hafva lutat från
högfjällen mot fjällslätten, såsom äfven de nuvarande hufvuddalarne
i allmänhet göra. Dessa äro inom högfjällen nedskurna till ett djup
mellan 900-500 m. ö. h. och skära antingen igenom fjällslätten eller
mynna ut på densamma. Kukkesvagge, Ruotesvagge, Kopirvagge
samt Sarvesvagges och Njotsosvagges väständar mynna nästan i nivå
med fjällslätten; Alkavagges västände, Rapadalen och Njotsosdalens
östände äro däremot djupt nedskurna i fjällslätten. Gå vi något
utanför högfjällstrakten, finna vi Stora Lule vattens och Saggats
dalgångar ännu djupare nedskurna. Om de nuvarande hufvuddalarne
tillhöra en annan erosionsbasis än fjällslätten och dallisterna, så har
den sålunda ännu ej hunnit göra sig gällande öfverallt.

De nuvarande hufvuddalarne genomskära högfjällen alldeles
som om de vore forna genombrottsdalar1, hvilka genomflutits af
från väster till öster framrinnande floder. För närvarande äro de
dock ingalunda genombrottsdalar, ty i alla finnes en vattendelare,
ehuru den är så svagt markerad, att den för ögat ej är skönjbar.
Vore hvar och en af dessa hufvuddalar uppkomna genom
bortero-dering af mellanväggen mellan tvenne åt motsatt håll gående
säckdalar, så borde större ojämnheter vid vattenskillnaderna såväl

1 Jämför A. G. HÖGBOM, Om några genombrottsdalar i vårt lands sydliga
fjälltrakter. Ymer 1895, sid. 195.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:48:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1901/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free