Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 2 - Sarjekfjällen. En geografisk undersökning. Af Axel Hamberg - 5. Istidsbildningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AXEL HAMBERG.
på detta ställe ligga ett stycke in i Norge och vara afsevärdt
högre. Norr och söder om roset n:r 250 passerar riksgränsen öfver
punkter, som ligga något under 600 m. ö. h., men då på dessa
ställen små bäckar från norska sidan rinna öfver riksgränsen, äro
naturligen passhöjderna något högre. Ännu längre mot norr, omkring
i o mil från högfjällstrakten, är en passhöjd säkert bestämd,
nämligen Luleå-Ofotenbanans. Den uppgår till 527 m. Vid Viri- och
Vastenjaur äro fjällpassen säkerligen högre. Bland dem är ett
strax ofvan Vastenjaurs nordvästligaste ände, hvilket WAHLENBERG z
omtalar såsom det bekvämaste för öfverfarten till Norge. Det
torde ligga mellan 800 och 900 m. ö. h.
Jag skulle sålunda förmoda, att passhöjder endast uppgående
till omkring 600 m. finnas på riksgränsfjällen i Sarektraktens närhet,
med full säkerhet kan detta dock ej uppgifvas. Däremot finnas där
säkert fjällpass under 900 m. höjd öfver hafvet. Öfver dessa
insänkningar i fjällryggen skulle vattnet från högfjällen hafva haft
fritt aflopp, då inga mellanliggande höjdsträckningar stänga vägen.
Dessa pass (af 600-900 m. ö. h.) skulle följaktligen ingalunda
hafva kunnat uppdämma vattnet till de höga nivåer, som genom
strandlinjerna äro påvisade. Vi nödgas häraf antaga, att dessa
låga fjällpass den tiden ingalunda förefunnits såsom sådana, utan
att de voro begrafna under is, som var tillräckligt mäktig för att
hindra de isdämda sjöarnes vatten att utrinna. För att förklara
dessa sjöars tillvaro nödgas vi sålunda antaga ej allenast en stor
rest af inlandsis på den östra sidan om högfjällstrakten, utan äfven
en sådan på norska gränsen.
Något tvifvel skulle visserligen kunna hysas därom, att dessa
linjer i bergssidorna verkligen äro stränder till forna isdämda sjöar.
Kunna de icke exempelvis vara sidomoräner eller bildningar af
älfvar, som framrunnit på isen utmed fjällsidorna och som, i den
mån inlandsisen och isarne i högfjällstraktens stora dalar sänkte
sig, ingräfde eller kvarlämnade märken på allt lägre nivå? Det
synes mig, att linjernas förekomstsätt förhindrar dylika antaganden
såsom generella förklaringsgrunder, fastän de väl i enstaka fall
torde vara riktiga.
För att närmare skärskåda denna fråga torde det vara skäl
att till det förut anförda foga några ytterligare upplysningar
angående det sätt, hvarpå linjerna uppträda. De förekomma mycket
1 Lappska fjällens höjd etc., sid. lo. Sthlm 1808.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
