Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 2 - Sarjekfjällen. En geografisk undersökning. Af Axel Hamberg - 5. Istidsbildningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 AXEL HAMBERG.
tära historia, så synes denna, för så vidt den kan byggas på hit-
tills gjorda iakttagelser, komma att gestalta sig på följande sätt.
De äldsta minnesmärkena äro de på stor höjd öfver hafvet
funna främmande blocken. De göra troligt, att en gång
inlandsisen helt och hållet betäckt hela trakten, äfven de högsta topparne,
samt att den, när den var som mäktigast, rört sig öfver
fjälltrakten från öster mot väster. Dess högsta delar lågo sålunda öster
om högfjällen, och tvifvelsutan har väl höjden där ingalunda varit
ringa, då den betydliga friktionen mot högfjällens toppar och
kammar kunnat öfvervinnas.
Under afsmältningsperioden ändrades de meteorologiska
förhållandena, så att isen alltmera minskades. Förmodligen ha väl dessa
förändringar berott på såväl ökad värmegrad sommartiden,
hvarigenom mera is smältes i inlandsisens periferiska område, som på
minskad nederbörd, hvarigenom ackumulationen på isens högre
belägna delar aftog. Isytan sjönk därigenom, och småningom torde
väl högfjällens högsta toppar hafva framstuckit ur isen såsom
nunatak-ker. Nu torde väl icke längre isrörelsen från öster till väster genom
fjälltrakten hafva kunnat bibehålla sig på grund af det betydliga
motstånd, de smala dalarne med sina högt liggande pass utöfvade;
däremot torde väl kanske ännu en tid mäktiga strömmar af
inlandsis pressats fram mot Atlanten genom de breda och
jämförelsevis djupa dalgångar, som nu upptagas af de norr om högfjällen
liggande sjöarne Alemusjaur och Stora Lule vatten samt de söder
därom belägna Tjäggelvas och Pieskijaur.
Isrörelsen inom högfjällen torde därför så småningom från att
hafva varit ost-västlig öfvergått till att blifva en mot markens
lut-ningsförhållanden svarande. Småningom torde väl därför
högfjällstrakten i öfverensstämmelse härmed hafva omgifvits af något lägre
is än den, som ännu fyllde hufvuddalarne i densamma.
Men i den mån, som toppar och kammar blefvo bara och
alltmera framstucko ur det hvita snö- och istäcket, dess mera
kunde solvärmet tillvaratagas för issmältningen. Här och hvar
uppstodo intill fjällen små sjöbäcken, hvilkas vatten väl i allmänhet
samlades i de högfjällen omgifvande sänkorna för att sedermera
utrinna öfver något pass i ismassorna på fjällryggen. Att antaga,
att här uppe på i 200-i 500 meters höjd smältprocesser kunde äga
rum, medan samtidigt i Norge mäktiga isströmmar sköto ned ända
till hafvets nivå, torde ej innebära något osannolikt. NORDENSKIÖLDI
1 Den andra Dicksonska expeditionen till Grönland, sid. 226. Sthlm 1885.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
