Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 3 - Sarjeksfjällen. En geografisk undersökning. Af Axel Hamberg (Forts. fr. h. 2.) - 7. Glaciererna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234 AXEL HAMBERG.
tidsintervall. För kortare tidsintervall, t. ex. en månad, fordras
emellertid ett ganska noggrannt arbete, om tillfredsställande resultat skola
erhållas. Dylika noggranna mätningar med kortare tidsintervall hafva
varit planerade för de sista somrarne men ej kunnat utföras på
grund af de häftiga snöfall, som ägt rum äfven inom
afsmältnings-området och för längre tider dolt de utlagda märkena.
Den största rörelsehastigheten har observerats på
Suotasgla-cieren, där maximumhastigheten befunnits vara u,6 cm. per dygn
eller omkring 42 m. om året. Mikaglacierens midtlinje rör sig med
7-7,5 cm. per dag eller med 25-28 m. per år. Mycket
långsammare rör sig den äfven mycket mindre Jokkotjkaskaglacieren,
nämligen med endast 4,5 cm. om dagen eller 16,5 m. om året.
Märkligt nog rör sig den af WESTMAN undersökta ganska
betydliga Stuorajekna1 på Sulitälma med ännu mindre hastighet,
nämligen med endast 3,1 cm. per dag.
"i"
Afsmältningshastigheteru
Den tredje faktorn af betydelse för glacierernas hushållning
är afsmältningshastigheten inom ablationsområdet. Redan de äldre
glacierforskarne, AGASSIZ, MARTINS, SCHLAGINTWEIT, DOLLFUS m. fl.,
utförde ablationsbestämningar på de schweiziska glaciererna. De
begagnade sig därvid antingen af pålar, som neddrefvos i isen, eller af
hål,- borrade i densamma. Den hastighet, hvarmed pålarne smälte
fram eller hålen förkortades, var lika med isytans
afsmältnings-hastighet. Användningen af pålar är af flera skäl mindre
tillförlitlig och torde numera näppeligen förekomma; däremot
begagnas ännu för ablationsbestämningarna i isen borrade hål, och
torde någon bättre metod ej stå att finna. Denna metod har dock
äfven sina felkällor. Den grundar sig nämligen på, att hålets
botten bibehåller sig oförändrad, men detta är ej alltid händelsen.
Om hålet står fylldt med vatten, hvilket vanligen är fallet, kan
vattenytan uppvärmas öfver o°; det uppvärmda vattnet, som är
tyngre än det nollgradiga, sjunker då i hålet och förorsakar en
smältning af väggar och botten. För att eliminera det fel i
abla-tionsbestämningen, som uppkommer genom smältning af hålets
botten, har REiD2 föreslagit, att man skulle borra två hål intill
1 Beobachtungen iiber die Gletscher von Sulitelma und Ålmajalos. Bull. Geol.
Inst. Upsala. Vol. IV (1898), sid. 70.
2 The variations of glaciers. Journal of Geology, III (1895), sid. 288.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
