Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 3 - Sarjeksfjällen. En geografisk undersökning. Af Axel Hamberg (Forts. fr. h. 2.) - 8. Meteorologiska förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAREKFJÄLLEN.
ostliga vindar är ganska stor. Och ju högre fjällkammarne äro,
desto större äro utsikterna för nederbörd. Orsaken till den starka
ökningen af nederbörden mellan i boo och i 500 m. ö. h. torde väl
ligga däri, att de uppstigande luftmassorna först vid detta
höjd-intervall börja blifva öfvermättade med fuktighet.
Under vintern är luften enligt observationerna i Jockmock i
allmänhet nästan mättad med fuktighet, men temperaturförhållandena
i de nedre luftlagren äro under denna årstid säkerligen ganska
olikartade dem under sommaren och torde väl ännu få anses
otillräckligt kända. En diskussion af de under vintern sannolika
nederbördsförhållandena torde sålunda lämpligen böra uppskjutas.
Nederbörden utfälles naturligen till största delen på den sida
af högfjällen, som luftströmmen först påträffar, under det att läsidan
bibehåller sig jämförelsevis klar. Dylika förhållanden, som i
bergstrakter äro vanliga, kan man äfven i detta lilla bergland iakttaga.
Härigenom skyddas äfven dalgångarne från den betydande
nederbörd, som på bergskammarne tyckes vara rådande.
Orsaken till den stora nederbördsökningen mellan i ooo och
i 500 m. ö. h. torde sålunda ligga dels i förefintligheten af läsidor,
dels äfven i den omständigheten, att luftströmmarne vid början af
uppstigningen öfver fjällen ej voro fuktighetsmättade, utan blefvo
det först sedan denna höjd af i ooo-1500 m. uppnåtts och en
däremot svarande temperatursänkning inträffat
Det har i det föregående omnämnts, att inom glacierernas
ackumulationsområde snönederbörden förmodligen är större ån den
klimatiska på samma höjd, samt att försök blifvit gjorda att medelst
bambuspön bestämma denna ackumulation. Att verkligen en sådan
koncentration genom vinden äger rum, ar otvifvelaktigt. Detta
framgår utan vidare däraf, att i glacierernas öfre delar snö årligen
anhopas, medan de omgifvande bergskammarne hvarje sommar
blifva nästan fullständigt snöfria, endast i en eller annan
fördjupning kvarligga snöfläckar.
Till samma resultat kommer man äfven genom att jämföra
de uppmätta nederbördsmängderna med ablationshastigheterna. Af
försöken på Mikaglacieränden framgick, att vid i ooo m. ö. h.
endast omkring 3 m. is om året smältas. Men dessutom smältes äfven
årligen ett snöskikt, hvars mäktighet på denna ringa höjd öfver
hafvet väl ej torde öfvergå en meter vatten. De meteorologiska
elementens smältningsförmåga vid i ooo m. ö. h. torde sålunda ej
öfverstiga 4 m. is per år. Af ablationsbestämningarna framgår äfven,
Ymer, 1901. ’7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
