Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 3 - Etnografiska undersökningar öfver aztekerna i Salvador. Af C. V. Hartman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETNOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER AZTEKERNA I SALVADOR. 281
befolkningen, såväl som indianerna. En annan mycket viktig
för-värfskälla utgör insamlandet och exporten af s. k. »perubalsam»,
ett slags harts, som erhålles af det till papilionaceernas familj hörande
balsamträdet, Myroxylan sonsonatense KLTZ, som icke förekommer
annorstädes i hela världen. Ännu i dag exploateras det enligt ungefär
samma metod, som sedan urminnes tid användts af aztekerna.
Salvador är den minsta, men utan jämförelse den tätast
befolkade, rikaste och bäst uppodlade af alla Central-Amerikas stater,
ja, med undantag af den lilla staten Rhode Island i Nord-Amerika,
finnes på hela amerikanska kontinenten icke någon trakt med så
tät landtbefolkning. Hela arealen utgör 21 070 kv.-km. och
invånareantalet 800 ooo. Hufvudmassan af befolkningen är af blandad
spansk-indiansk ras. I västra Salvador lefva omkring ico ooo azteker,
vid östliga gränsen för deras utbredning träffas ett bälte med indianer,
tydligt nog tillhörande en annan stam, men enär de nu äro
civiliserade och för länge sedan förlorat sitt språk, vet man ingenting
närmare om deras härkomst. SAPPER antager, på hvad grund
angifver han dock icke, att de varit pokomaner.. I östra Salvador
lefva några få tusen matagalper som äro ytterst litet studerade.
Dessa hann jag icke besöka, men jag såg på marknader inom
aztekernas område ett antal hithörande individer bjuda ut sina
förnämsta handelsvaror, produkter af agave-fibrer.
Efter ankomsten till Salvador reste jag direkt upp till
hufvudstaden och erhöll där af undervisningsministern en
rekommenda-tionsskrifvelse till landets civila myndigheter och af krigsministern
en liknande till de militära.
Redan på färden till hufvudstaden hade jag tillfälle att få se
några indianer af de stammar, som jag i första hand ämnade studera,
nämligen aztekerna eller pipilerna. Vid den lilla järnvägsstationen
Ceiba iakttogs ett tjugotal individer, marscherande i en lång rad,
alla hopbundna som negerslafvar med ett rep. De eskorterades
af en trupp soldater med gevär och påskrufvade bajonetter. Jag
frågade mina medpassagerare, om det var straffångar. »Nej, visst
inte», blef svaret; »det är ju bara några ’frivilliga’ (voluntarios)
från Nahuizalco, som skola föras upp till hufvudstadens kaserner».
Såsom jag sedermera erfor, fyllas kasernerna i Salvador till största
delen med indianer, hvilka efter behof tvingas till krigstjänst. Som
soldater visa de sig ofta vara långt pålitligare och tapprare än
ladinerna. Dessa hopbundna individer företedde emellertid nu en
sorglig anblick i sina af landsvägsdammet nedsmutsade hvita bomulls-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
