Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häft. 3 - Etnografiska undersökningar öfver aztekerna i Salvador. Af C. V. Hartman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETNOGRAFISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER AZTEKERNA I SALVADOR. 283
saken till följande månad. En ny alkalde skulle då, som han
visste, få öfvertaga risken att underhandla med * mannen med det
stora glasögat», hvartill jag med hänsyftning på
fotografi-apparatens lins redan blifvit döpt.
Af den nyvalde alkalden lyckades jag till sist utverka löfte
om bistånd. En korporal med sex beväpnade soldater sändes ut
och återvände släpande med sig tvenne individer, som erbjödos
mig till försöksobjekt. Såsom jag sedermera erfor, voro de
alkal-dens två störste fiender i staden, hvilka han nu i främsta rummet
hade haft i välvillig åtanke. Den ene, som vid tillfället såg ut
som en lifdömd, hann jag mäta och hade just fått hufvudet under
kamerans svarta duk för att taga hans fotografi, då kamraten
gjorde ett djärft hopp genom fönstret och försvann i närmaste
skogsdunge. Flera indianer kunde jag icke få den dagen, ej heller den
följande. Befolkningen var nu så uppbragt, att alkalden icke
vågade riskera sin auktoritet genom vidare bistånd. Något senare
gjorde jag ett försök att fotografera deras vackra, i det fria utförda
dans med dansstafvar, men blef undfägnad med ovett på ren
azte-kiska och hotad med stryk, hvadan jag skattade mig lycklig att
hinna undan utan att få kameran sönderslagen. Vid denna dans
liksom vid alla deras fester, icke minst de religiösa, voro de flesta
druckna. Ehuru eljest mycket fredliga, blifva de i detta tillstånd
farliga. Gick jag ut på torget, för att taga en vy af de säljande
och köpslående kvinnorna, lyfte de strax upp sina korgar på
hufvudet och skingrade sig åt alla håll som en svärm tättingar.
Anledningen till indianernas fruktan för att, som de uttrycka
sig, bli afmålade af kameran, är att söka i tron, att de medelst
bildens tagande beröfvas något, som tillhör deras inre varelse. Det
är tounal (kraften, skyddsanden), som de frukta att förlora. Denna
mystiska del af dem själfva, som de tro representerad af bilden,
skola enligt deras föreställning de främmande, hvita människorna
för okända och ofattbara, men onda syften föra med sig till
aflägsna trakter, där de medelst sina häxerier kunna utöfva ett
olycks-bringande inflytande öfver dem. I nordvästra Mexiko hos
tepehu-anerna hette det, när de fingo se sina bilder: »Sådana ’sin
ver-guenzas\ hutlösa människor, som komma hit till våra byar blott
och bart för att beröfva oss våra själar!* Tvifvelsutan tillfogar
man dem icke så ringa psykiskt lidande genom att tvinga dem
att uthärda fotografering. En ung indianflicka i Nahuizalco, som
hufvudsakligast tycktes se saken ur praktisk synpunkt, svarade mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
